Annie Croona: Nu stoppar politikerna sina frön i jorden

Frösådd är odlingens hjärta, lyder det första resultatet när jag googlar på ”frösådd”. För mig, som har allt annat än gröna fingrar men däremot någorlunda koll på politik, är det svårt att hålla med. Jag tänker att frösådd snarare är politikens hjärta. 

Nu råder högsäsong för den politiska frösådden. I september 2026 ska frukterna skördas. 

Liberala ledarsidor sår, som vanligt, idén om ett SD som till fullo släpps in i värmen: regeringsparti även på pappret, Jimmie Åkesson som minister. 

Från höger fortsätter man att odla idén om hårdare tag. I Agendas partiledardebatt säger inga partier nej till förslaget om fotboja på ungdomar i förebyggande syfte, och endast två partier säger rakt ut ja: SD och S. 

I programmet får dessutom partiledarna svara på om de tycker att USA rör sig i en auktoritär riktning. De flesta svarar ja, men Jimmie Åkesson (SD) säger nej – och Ulf Kristersson (M) svarar inte alls. 

Fegt, enligt Åkesson, som sedan väger upp med att berömma Kristersson för att han ”inte använt massa överord” vad gäller Trump. Det är klart att Åkesson uppskattar den vaghet som blivit statsministerns signum: utan den hade SD:s position inte varit möjlig.

När Kristersson ombeds utveckla sitt resonemang om Trump menar han att Sverige går tvärtemot den riktning USA nu rör sig i. Han påstår att Sverige under hans ledning blir mer demokratiskt. Låter fantastiskt. Problemet är bara att det inte är sant.

Tidöpartierna står inte upp för demokratins grundvalar. Tvärtom gör de sitt bästa för att riva ner dem. 

SD vill till exempel inte att public service ska få använda sociala medier. Mats Persson (L) är helt övertygad om att ”woke” är det största hotet mot universiteten, trots att det visat sig vara politisk styrning – det vill säga han själv – som är problemet. Och demonstrationsfriheten är under konstant hot från ministrar som verkar tro att det är ”antidemokratiskt” att uttrycka sin åsikt. 

Ni tämjer inte SD när ni släpper in dem i finrummet – det är SD som tämjer er.

Allt det här är resultatet av en strategisk frösådd – av SD. Som Andreas Gustavsson konstaterar i ett svar till Expressens Patrik Kronqvist: ni tämjer inte SD när ni släpper in dem i finrummet – det är SD som tämjer er. Ni gör verklighet av deras politik. Och än värre: ni gör den till er egen. 

I politiksammanhang pratar man ibland om att flytta fönster för att beskriva en förskjutning av accepterade åsikter. Men att flytta ett fönster beskriver något som sker öppet och direkt. Frösådd, däremot, sker i det dolda. Plantorna växer långsamt, utvecklingen sker gradvis. Ofta märker vi ingenting. 

Men ibland ser man små tecken på förskjutningen. 

Får man verkligen titta på ett första maj-tåg, eller är man partisk då?

Är det inte lite dumt att som journalist åka till Turkiet? 

Måste du tycka så mycket?

Små exempel, stora följder. Vi har börjat lägga band på oss. Anpassa oss. Gömma oss. Det är inte direkt tecken på en stark utveckling av demokratin – tvärtom. 

En påminnelse: Det är allas, särskilt journalisters, rätt att vara obekväm. I många lägen är det rakt av vår plikt. 

Texten ska avslutas i en lite mer positiv anda, för det går ju att plantera något annat än repressiv politik. När jag under första maj betraktar Socialdemokraternas tåg och tal slår det mig att partiet lyckats bättre än de flesta med att så frön och odla något bra. 

Samtidigt blir skillnaden mellan S-toppar och S-väljare tydlig: i tåget finns de skarpa budskap som partiledningens tal saknar. Men det jag tar med mig är detta: viljan finns därute. Nu handlar det om att fånga upp den.

I DN:s/Ipsos senaste opinionsmätning får S, V och MP 51 procent. På tal om att så ett frö.