Göran Greider: Bli vän med ett träd – 
framtiden hänger på det

Fina sommardagar sitter vi ofta under den stora björken på gårdsplanen och äter. Den kan nog vara uppåt hundra år gammal. Kanske sattes den strax efter att gården brunnit ner runt 1910 och ett nytt hus, kanske på den gamla stengrunden, restes. Björken är ett typiskt vårdträd – som anses vakta och vårda huset och de som bor där – och sådana blev vanligare att hålla sig med mot slutet av artonhundratalet. Men stora och gamla träd har alltid fascinerat människan. I det finska nationaleposet talas det om den heliga rönnen på gårdsplanen. När det gigantiska trädet i filmen ”Avatar” faller för en teknologiskt överlägsen erövrarkulturs vapen hotas en hel värld.

Vårt vårdträd har jag umgåtts med i snart tjugo år. Innan jag förstod bättre sågade jag en vårdag för länge sedan av en mycket lågt hängande gren som nästan rörde vid huset – och det var som att öppna en kran när saven forsade ut. Det misstaget begår jag inte igen. Många år senare gick en annan tjock gren av och föll rakt på verandan, som dock klarade sig.