För medan Kajsa Ekis Ekman i intervjun i Ottar utgår från en materiell analys av prostitution (Vilka blir prostituerade? Vilket samhälle och struktur skapar denna särskilda form av exploatering?), befinner sig den andra intervjupersonen i samma artikel, queeraktivisten Emmy M. Kerstinsdotter, totalt i idéernas värld där människan är fri och göra självständiga val som ingen ska lägga sig i. Här blir undantagen exakt lika viktiga som regeln. Ingen är offer, ingen är förövare. Ingenstans refereras till siffror. Allas erfarenheter är lika sanna. Det låter vackert, men var finns verkligheten bakom?
Emmy M. Kerstinsdotter säger om “sexarbete”: ”Oavsett anledningen så ska valet respekteras – vare sig någon tycker det verkar spännande och roligt, eller för att överleva, eller allt däremellan.” Hon uttrycker också följande fantastiska oxymoron: ”Många hade inte överlevt om de inte gjort valet att sälja sex.”
Mot dessa extremliberala idéer, står en verklighet där sexköpslagen faktiskt har minskat antalet män som köper sex. Sverige har blivit mindre attraktivt för trafficking. Vi vet att dödligheten bland prostituerade är 40 gånger högre än för andra grupper, det har en kanadensisk studie visat. Många, men inte alla, förlorar sin sexuella möjlighet till njutning, hur vet vi vilka som klarar sig? Någonstans måste man – särskilt som socialist – bestämma sig för om detta är ett yrke vi ens ska ha? Sexarbetarförespråkare hävdar att prostitution är ett yrke som alla andra, som om det gör någonting bättre. Det finns fullt med exploaterande arbeten där ute som vi absolut inte ska försvara. Prostitution är ett av dem.
Lyssna på “sexarbetarna” säger de. Ok, låt oss göra det. Emma, som prostitueratt sig, säger i Ottar: “Det var inte själva sexet som var jobbigt, utan andra saker som kyssar, blickar och kommentarer. Jag behövde stänga av mina känslor för att klara av det.” Emma sålde sex för hon mådde dåligt, Veronica hade stora skulder, Frida hade utsatts för sexuella övergrepp i barndomen och hade redan ett destruktivt förhållande till sex ”så jag kunde lika gärna ta betalt”, säger hon.
De som är positiva till sexarbete i tidningen, som Ophelia, säger: ”Vi lever i ett patriarkat där kvinnor ständigt blir objektifierade. Om vi utnyttjar detta till vår fördel och tjänar pengar på situationen straffas vi genom att vi förminskas och fråntas vår agens, kallade antingen offer eller könsförrädare.” Det är just när jag lyssnar till de som är sexarbetarpositiva, som jag blir som mest emot prostitution. Argumenten är så liberala att jag skulle behöva slänga min övertygelse om självaste livet överbord för att jag skulle kunna bli övertygad.
Självklart ska en som feminist stå på de utsattas sida, men när det kommer till prostitution så är det ju inte en social kategori som gör att folk blir utsatta. En social kategori som etnicitet, kön eller funktionalitet. Nej det är ju “arbetet” som gör dem utsatta! Varför då inte avskaffa det? Detta tycker sexarbetarförespråkare är att nedvärdera kvinnor. Att öka stigmat. Men stigmat och nedvärderingen står väl ändå de sexköpande männen för? De vita rika heterosexuella cismännen som är problem i alla andra samhällsfrågor, är av någon mystisk anledning inte viktiga i denna fråga. Jag förstår ingenting, varför ska jag som övertygad feminist, socialist och antirasist överge alla mina teoriverktyg när det kommer till ”sexarbete”/prostitution? Här blir vi plötsligt fria varelser med egna val? Här blir det frigörande att följa mäns sexuella fantasier och glömma sina egna?
Vi som är emot sexköp och för sexköpslagen, är inga idioter som älskar att hata sexarbetare. Vi ser inte de/er som säljer sex som offer i den bemärkelse ni tror: hjälplösa idioter, men ja, vi ser männen, dem ni aldrig pratar om, som förövare. Och vi tror helt enkelt på ett annat samhälle. Att lägga en relation på marknaden, är att göra den varulik, det är inget progressivt i detta. Det jobb du gör frivilligt hemma när du har lust, som frigör dig som människa, alienerar dig när det utförs på en marknad där någon annan bestämmer hur du ska utföra det, på vilka tider, på vilket sätt. Det är alltid den som ger dig pengar, inte du som säljer ditt kroppsarbete, som är i maktposition. Så nej, vi vill inte ge vår sexualitet, vår lust, våra relationer till kapitalismen. Är detta att vara sexnegativ, som sexarbetarförespråkare påstår, eller är det detta som är det reellt sexpositiva?
