Andreas Gustavsson: Är det bekvämt att sitta i Assads knä?

Medan vi sörjde de döda på Drottninggatan, medan vi samlades för att manifestera mot extremism och terror, ägnade sig den allra sorgligaste spillran istället åt att utnyttja ett nationellt trauma till att hetsa mot muslimer. Nej, inte bara den misstänkta förövaren. Nej, inte bara militanta jihadister. Alla muslimer. Med alla till buds stående medel. Inklusive att sprida vedervärdiga bilder på de som berövats sina liv, även den elvaåriga flickan som skulle åka hem från skolan.

När argumenten tryter kompenserar de – övertygade om att leva i den yttersta tiden, övertygade om ett nära förestående inbördeskrig – genom att sprida falska uppgifter. En präst som medverkat i public service tillskrivs ett citat om att vi måste förlåta terrorhandlingar, vilket han aldrig sagt. Ett ”vittne” lyfts fram som hävdar att terrorister skjutit och knivhuggit utanför Åhléns, och riktiga medier anklagas för att ha tystat ner detta. Det handlar om medvetna lögner, där syftet är uppvigling och polarisering. Som att sprida en bild på en liten pojke som busar framför tv-kameran och hetsa om att det är bevis för hur svenska muslimer firar terrordådet.