Recension

Vemodig väg in i mödraskapet

Publicerad 18 februari, 2022 (Uppdaterad 18 februari, 2022 )

Joaquin Phoenix och Woody Norman i ”C’mon C’mon” som har biopremiär idag. Bild: Scanbox

Dagens ETC

I ”C’mon C’mon” möts en ensam man och en underlig pojke i en resa mot samhörighet som är både klyschig och vacker. Jenny Aschenbrenner besegras av det suveräna samspelet mellan Joaquin Phoenix och barnskådespelaren Woody Norman.

Jenny Aschenbrenner

Text

Vemodigt, hjärtevärmande, intelligent och en smula klyschigt. Mike Mills nya dramafilm ”C’mon, C’mon” rör sig på en väl inarbetad axel av den sortens sentimentalitet som amerikansk indiefilm kan unna sig, eftersom den också har sitt mått av intellektuell krydda, suveräna skådespelare, nedtonat bildspråk och en varsamt hanterande av rollfigurerna.

Berättelsen börjar med att en bror, radiomakaren Johnny (Joaquin Phoenix), försiktigt börjar försonas med sin syster Viv (Gaby Hoffmann). Deras mammas dödskamp ligger mellan dem, djupt rotad osämja om vad deras ursprungsfamilj handlade om, som ställdes på sin spets när mamma låg där och dog och de inte kunde enas om något av det som varit eller hur det borde sluta.