Recension

Vacker skildring av omöjlig kärlek

Publicerad 12 december, 2019

Filmen vann både manuspriset och queerpalmen i Cannes och lär bli Céline Sciamma mest kommersiellt framgångsrika. Bild: Bild: Folkets bio

Dagens ETC

Det tar en stund att vänja sig vid tempot, men som film är det här tveklöst Céline Sciammas mest konsekventa, rent estetiskt mest sammanhållna. Det skriver Kristoffer Viita om ”Porträtt av en kvinna i brand”.

Kristoffer Viita

Text

Omöjlig kärlek är inte ett obekant tema för manusförfattaren och regissören Céline Sciamma, som stått ut som en av de senaste årens bästa regissörer i queer arthouse-coming of age-genren. Det kan låta svårtillgängligt, men Sciamma har en unik förmåga att sätta sig in i sina rollpersoners liv som gör att hennes filmer bottnar i realism, utan att bli diskbänksdeprimerande.

Debuten ”Water lilies” (”Naissance des pieuvres”, 2007) var ett triangeldrama mellan tre tonårstjejer. ”Tomboy” (2011) utforskade trans-identitet i tidig barndom. ”Girlhood” (Bande de filles, 2014) skildrade ett stökigt tjejgäng i en Parisförort och visade livet från svarta tonårstjejers perspektiv.