BOK.

2020-05-07 07:59
Puffetikett
Nyhetsmagasinet ETC

Utmanande villkor – digitala plattformar ger facken nya vägval

Utmanas den svenska modellen av de framväxande digitala plattformarna som som lett till nya former av egenföretagare,
korta anställningar och sms-inhopp på osäkra villkor?

ETC publicerar ett utdrag ur den aktuella boken ”Arbete
och välfärd”, där författarna listar en rad utmaningar.

Airbnb, Uber, Amazon Mechanical Turk och Freelancer är exempel på digitala plattformar med global räckvidd, webbsidor och appar för mobilen, som kopplar samman efterfrågan och utbud av resurser, arbete och tjänster som resor och boenden.

Att få jobb den vägen har i dag bara marginell omfattning, men om det växer kan det bli en del i en pågående förändring som utmanar den svenska partsmodellen, i den digitalisering med globala dimensioner som omdanar arbeten, arbetsorganisationer och arbetsmarknader.

Flera av oss anlitar

Några av oss har troligen funnit hantverkare via en digital plattform eller beställt och fått mat levererad av ett cykelbud från Foodora eller Uber Eats, taxiresor via Uber eller semesterboende genom Airbnb eller kanske det ideella Couchsurfing. Det finns flera breda plattformar som direkt förmedlar olika slags jobb, som exempelvis Amazon Mechanical Turk (AMT), Crowdflower och Freelancer, och i Sverige till exempel hantverkare.se och offerta.se, tiptapp.com för soptransporter och  bonsai.se för extrapersonal. Internationella plattformar finns också etablerade på den svenska marknaden, till exempel freelancer.se.

Det gemensamma för dessa verksamheter är den digitala plattformen där beställare (kunder, arbetsgivare) kopplas samman med utförare (leverantörer, arbetare, anställda). Navet är en webbsida, ett program, en app för en mobiltelefon, vilket tekniskt och som program inte är särskilt avancerat. Det handlar här alltid om minst tre aktörer: beställaren, utföraren och plattformsföretaget. Huruvida det senare bara är en mellanhand och förmedlare eller arbetsgivare varierar och är omtvistat. Detta med tre parter är inte i sig nytt. Det finns sedan länge konsultföretag och bemanningsföretag där tre parter är involverade och i kedjor av underleverantörer kan det finnas betydligt fler parter och förmedlande mellanhänder. Det nya är den höga graden av såväl digitalisering som globalisering.

Plattformsekonomins dimensioner

Vi urskiljer tre dimensioner i plattformsekonomin. Plattformsekonomin kan för det första bidra till innovation i produktionsorganisationen och samtidigt ändrade arbetsvillkor. Plattformskonceptet blir en del i en arbets- och samhällsorganisatorisk förändring, en utbredning av en svagt reglerad marknad som å ena sidan kan underlätta entreprenörskap men som å andra sidan samtidigt har konsekvenser som exploatering och dåliga kontrakts- och arbetsvillkor för många. Innovation, jobbskapande och bättre utnyttjade av resurser, som att tomma lägenheter kommer till nytta och att arbetslösas kunskaper effektivare matchas med efterfrågan är en positiv sida. Att många individer kan arbeta mer flexibelt i både tid och rum är en annan. Andra som står svagare på marknaden utsätts för press på arbetsvillkor och ersättning.

Plattformsekonomin kan så bidra till en förskjutning i styrkeförhållandet till företagens, plattformsägarnas och uppdragsgivarnas fördel och till de arbetandes nackdel. Begrepp som arbetsplats, arbetsmiljöansvar, arbetsgivare och arbetstagare kan bli svåra att tillämpa. Utfallet beror i hög grad på hur plattformsekonomin regleras, och om den kan inordnas i gängse eller anpassade institutionella ramverk på arbetsmarknaden.

En andra dimension gäller det som förmedlas, nyttjande av resurser eller arbete. Det kan vara nyttjande av vilande resurser som boende eller bil (Airbnb respektive Uber). I Ubers fall kan nya relativt enkla jobb skapas. Airbnb ger jobb när någon driver uthyrningsverksamhet i större skala så att det behövs personal som tar emot gäster och städar. Andra plattformar är helt inriktade på förmedling av arbete och det blir vårt fokus.

En tredje grundläggande dimension är idéburen och ömsesidig kontra vinstdriven verksamhet. Att människor samverkar och delar med sig av en tom lägenhet eller en oanvänd bil kallas ibland delningsekonomi, ibland cirkulär ekonomi, socialt och miljömässigt önskvärd, utan vinstintressen. En ideologisk, idealistisk tanke om att dela på resurser, dela på kunskap (det senare i open source-utveckling inom it, som till exempel Linux operativsystem liksom open access, öppen publicering av forskningsrapporter).

Dessa är exempel på ett slags digitala allmänningar för vår tid, med grund i principer om ömsesidighet och solidaritet, som den fransk-kanadensiske filosofen J.D. Folco (2016) framhåller i anslutning till den ungerske ekonomen Polanyis klassiska studier av 1930-talets kriser.

Mot detta ställs principen utbyte och marknadisering, där aktörerna är internationella företag som, mot kommission, kopplar samman utbud och efterfrågan.

Kommer möjligheterna till digitala allmänningar att kunna realiseras, med sin jämlikhet, ömsesidighet och balans mellan aktörer, eller kommer de globala vinstdrivna bolagen att kolonisera allmänningarna?

Plattformsekonomin kan, om den växer som en del i en bredare omdaning, hota den reglering och relativa inbäddning av ekonomiska verksamheter och marknader i sociala institutioner som råder sedan efter andra världskriget. Folco skriver om uberisering som en beklagansvärd marknadisering av sociala relationer (här samåkning), och den franske ekonomen Benjamin Coriat talar dramatiskt om en ”ideologisk kidnappning av delningsekonomin”. I vart fall handlar det om kommersialisering av vad som började som samverkan och ömsesidig hjälp på ideell basis.

Flexibla villkor

Ett exempel på ett hårt kommersiellt drivet företag är Uber Eats med cykelbud som kör ut mat från olika restauranger till dem som beställt. Uppdragen får cykelbuden via Uber Eats egen app. En reporter som arbetade några dagar tjänade i snitt 39 kronor i timmen före skatt. Ett annat reportage finner timlöner på mellan 20 och 45 kronor efter skatt. Bud som arbetar full vecka eller mer får då ihop mellan ett tusen och tre tusen kronor i veckan. All ersättning är provisionsbaserad. Cykel och hjälm får budet själv stå för och betalar 500 kronor i deposition för väskan. Av det inkörda beloppet tar Uber Eats 30 procent och mellanhanden, egenanställningsföretaget PaySalary, som formellt anställer cykelbuden, tar 3,3 procent.

Uber Eats presenterar sig som ett teknikföretag, en apputvecklare och ”plattformsdistributör” och buden som kallas ”leveranspartners” verkar som egenföretagare eller formellt anställda av ett egenanställningsföretag.

Restauranger anlitar buden. Uber Eats vill undvika arbetsgivaransvar. De sluter inga kollektivavtal trots att de bestämmer de allra flesta villkoren, ersättningen, appen som styr, så på många sätt liknar det ett anställningsförhållande. Vi kommer att höra liknande argument från exempelvis Uber (taxiverksamheten) och Amazon Mechanical Turk (AMT).

Den andra stora aktören i Sverige är Foodora. Där är snittlönen betydligt bättre för reportern, 168 kronor före skatt, och ersättningen är fast, 70 kronor i timmen plus 20 kronor per leverans. Enligt Transportarbetareförbundet är snittlönen för Foodoras bud drygt 100 kronor i timmen före skatt; Uber Eats hävdar att deras cykelbud efter hand fått en lön på liknande nivå.

Om företagen tecknade kollektivavtal skulle den höjas till 131 kronor. Tendensen till bättre timförtjänst i Foodora beror i hög grad på att deras cykelbud kör i schemalagda pass dimensionerade efter marknaden. De får hela tiden beställningar, medan de på Uber Eats kör när de själva vill. Flexibilitet i val av arbetspass är alltså inte alltid i de arbetandes intresse. Generellt är villkoren för Foodoras bud bättre än för Uber Eats, vilket sammanhänger med att Foodoras bud är anställda direkt av företaget.

När det gäller att bli serverad lagad mat hemma finns sedan länge idéburna alternativ: matlag och bogemenskaper, kollektivhus där medlemmar turas om att laga middagar åt alla efter ett schema, kanske ett par pass i månaden.


Prenumerera på Dagens ETC:s nyhetsbrev

 

En rad initialtiv mot maktobalans

Mot bakgrund av maktobalanser med stärkta företag globalt och försvagade stater och löntagare har flera initiativ tagits. Digitala plattformar och internet möjliggör inte bara företagens och beställarnas övervakning utan också kontakter och nätverkande från arbetarnas sida och det möjliggör betygsättning av plattformar och beställare och kan ge grund för en digitalt baserad facklig organisering.

Tyska IG Metall med flera fackliga organisationer, bland dem Unionen i Sverige, driver webbplatsen faircrowdwork.org där de som har jobb via en plattform kan finna utvärderingar av plattformar och kontraktsvillkor. Via webbsidan når arbetarna också en hotline med experter och fackliga rådgivare. Wearedynamo.org är en site driven av forskare och aktivister och som syftar till att finna former för och utvärdera organisering och kollektivt handlande bland crowdarbetare.

Det finns intressanta exempel på icke-vinstdrivna plattformar värda att ta fasta på, exempelvis kommunalt och kooperativt drivna alternativ till Uber liksom Airbnb:s föregångare Couchsurfing.

Organisering i arbetslivet utgår i hög grad från geografiskt avgränsade arbetsplatser inom ett hierarkiskt sammanhållet företag. Genom outsourcing, ibland i flera led, luckras denna grund för parternas agerande upp och detta accentueras i plattformsekonomin. Hävdvunna fackliga organisationsformer kan behöva omprövas.

Är facket även för frilansare och dem med jobb via plattformar?

Unionen har en ambitiös utredning om plattformsföretagen och har föreslagit centrala ramavtal om löner och villkor mellan plattformsföretagens organisation och olika branscher, liknande dem som slutits i bemanningssektorn. Det är en möjlig väg att integrera plattformsekonomin i gängse regleringar. Ett problem är mängden av små plattformsföretag, som kan vara svåra att organisera på arbetsgivarsidan. Statens agerande kan visa sig väsentligt, inte minst genom antydningar om lagstiftning som kan skapa ett tryck på parterna, liksom när avtal kom till stånd i bemanningssektorn.

Från fackliga organisationer som Unionen är ambitionen att organisera ”alla som arbetar”, alla verksamma, inte bara dem som har en anställning. Det vill säga även uppdragstagare, egenföretagare och frilansare ska vara välkomna som medlemmar i facket och täckas av kollektivavtal och försäkringar och statliga trygghetssystem. Unionen Egenföretagare är en särskild form för medlemskap. Även Journalistförbundet och Sveriges Ingenjörer är exempel på fack som i flera år arbetat på det sättet, helt oavsett digitala plattformar. Plattformsekonomin ökar behovet av ett genomtänkt fackligt förhållningssätt.

Strategiskt vägval

En annan eller kompletterande facklig linje vore att värna sina traditionella medlemmar, löntagarna, och samtidigt verka för att fler ska bli anställda tills vidare snarare än frilansande uppdragstagare. Att skriva avtal för bemannings- och plattformsföretag bidrar förstås till att stärka och legitimera dem på den svenska arbetsmarknaden, men det kan nog hävdas att dessa verksamhetsformer är här för att stanna. Och ska det bli avtalsreglerat så krävs inte minst att de fackliga organisationerna lyckas rekrytera medlemmar bland dem som arbetar via plattformar.

Detta är ett strategiskt vägval för fackliga organisationer i en arbetsmarknad i förändring, men flera verkar luta åt att främja ett samarbete mellan frilansare och anställda, så exempelvis i Journalistförbundet där arbetsplatsklubbar och frilansklubbar i samverkan förbättrat villkoren för frilansare. Det är också ett gemensamt intresse, för låga frilansarvoden kan sätta press nedåt på villkoren för de anställda.

Lösningarna kan se olika ut beroende på förutsättningarna. Olika plattformar kan ha olika tyngdpunkt på verksamheter och villkor som är eller närmar sig anställningsförhållanden (som Uber och Uber Eats) respektive på förmedling av jobb till frilansare som arbetar för många uppdragsgivare. Företag som bedriver en branschmässigt entydig verksamhet kan exemplifieras med taxiverksamhet. Uber vill framställa sig som ett it- och techföretag som förmedlar jobb till egenföretagare, men EU-domstolen har slagit fast att det är ett transport- och taxiföretag som ska följa den branschens regler. Därmed underlättas möjligheten att reglera och även sluta avtal efter den branschens mönster, med kollektivavtal för anställda.

Ett helt annat exempel i transportbranschen är bzzt, ett Stockholmsföretag med hösten 2018 ett par hundra eldrivna, små så kallade podtaxibilar; bzzt ser sig som ett transportföretag och har slutit kollektivavtal med Transportarbetareförbundet, vilket säkrar löner, försäkringar med mera enligt branschens regler. Företaget vill vara både socialt och miljömässigt hållbart. Ansträngningar har gjorts från både arbetsgivare och fack att något modifiera avtalen så att det passar ett företag som arbetar med appar för kontakt kund och förare/företag.

Stockholmsföretaget yepstr förmedlar uppdrag för ungdomar från privatpersoner, allt från barnpassning och läxhjälp till trädgårdsarbete. Uppdragen kan sägas falla inom olika branscher, och många unga tar de ofta korta uppdragen och det kan tyckas vara svårt att bädda in i en svensk arbetsmarknadsmodell. Bemanningsföretagens avtalsmodell skulle kunna vara en modell även för yepstr och liknande; anställda i bemanningsföretag har ibland korta uppdrag i flera olika branscher. Eftersom många av jobben vid yepstr är korta och tillfälliga och i stort sett alla de arbetande är studerande skulle man kunna ha avtal liknande bemanningsföretags regler för studerande.

Reglering i sin linda

Diskussionen om ändamålsenlig reglering av plattformsekonomin är i sin linda. Det handlar om en balans mellan reglering som ger stadga och säkrar konkurrensneutralitet och goda sociala och miljömässiga villkor, utan att å andra sidan begränsa möjligheter till innovation.

I svensk tradition ligger självreglering i branschen nära till hands med ett väsentligt kollektivt inflytande för de arbetande. Unionens idéskiss föreslår en partsgemensam institution för reglering och certifiering av företag. Bland många angelägna fackliga frågor anges inflytande över utformning av betygsättnings- och ratingsystem, då de har en avgörande betydelse för enskildas möjlighet att accepteras som utförare i plattformsekonomin. Att säkra en viss transparens i ratingsystemen liksom möjligheter att föra över sin rating från en plattform till en annan skulle stärka de arbetande. Förenkling av existerande regleringar så att de bättre passar plattformsföretagen är en generell ambition.

TCO menar att arbetsmarknadsparterna och facket bör fokusera på vad arbete via digitala plattformar har gemensamt med tidigare former men där det är svårt att finna en ansvarig arbetsgivare kan det krävas nya former för reglering. Reglering av socialförsäkringar och arbetsmarknad kan behöva anpassas, liksom system för återkommande utbildning (livslångt lärande), och likt bland andra Unionen vill man organisera även egenföretagare. Plattformar kan utvärderas och betygssättas utifrån TCO:s erfarenheter av certifiering av exempelvis bildskärmar.

I texten har vi visat på och exemplifierat en rad nya tendenser som hänger samman med globalisering, digitalisering och avreglering. Hur stort genomslaget kan bli vet vi inte. Plattformsekonomin kan komma att innebära en väsentlig förändring, men vi kan svårligen förutse omfattningen. Det finns skäl till att vi fortfarande ser stora sammanhållna kapitalistiska företag som dominerar globalt. En möjlighet framöver är samexistens och samspel mellan giganterna å ena sidan, och utspridd produktion och arbete via plattformar å andra sidan.

Kommer den skandinaviska modellen för en socialt reglerad marknadsekonomi att visa sig hålla även i den omdaning vi nu ser? Kommer en socialt inbäddad form av plattformskapitalism att formas, som säkerställer goda arbeten och förenar det produktiva med det socialt godtagbara? Som återskapar en tekniskt och organisatoriskt avancerad produktiv rättvisa?

Den sedvanliga skandinaviska modellen är som vi sett (se mer i vår bok) att framåtblickande söka lösningar som förenar det produktiva med det socialt acceptabla, goda jobb med produktiva, genom att bädda in de nya tekniska och organisatoriska modellerna i samhälleliga institutioner. Frågorna är ställda. Vi håller svaret öppet. 

Fotnot: Texten är ett förkortat utdrag ur boken ”ARBETE & VÄLFÄRD Ledning, personal och organisationsmodeller i Sverige”, kapitel nio: ”Plattformsekonomin, digitaliseringen och arbetslivets omreglering”.

Mer information om boken: akesandberg.se/arbete-valfard/

PRENUMERERA PÅ NYHETSMAGASINET ETC

Den här artikeln kommer från Nyhetsmagasinet ETC
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.

För den som vill läsa mer

Åke Sandberg (red): ”ARBETE & VÄLFÄRD Ledning, personal och organisationsmodeller i Sverige”, Studentlitteratur (2019).
 
Gustav Gelin: ”Cykelbuden som levererar din mat jobbar för slavlöner”, ETC Stockholm (2017), ”Uber Eats undviker ansvar för buden”, ETC Stockholm (2018).

J.D. Folco: ”Le devoir de philo: Polanyi contre Uber” (2016)

Karl Polanyi: ”Den stora omdaningen”. Lund: Arkiv, Moderna klassiker. (2012) (1944)

Erik Wisterberg: ”Jag cyklade två veckor för Uber: Tjänade 39 kronor i timmen”, Breakit 2017) , 10 maj.

Lästips facket i gigekonomin

Johanna Palm: De oorganiserade. Gig-ekonomin och den fackliga anslutningen. Stockholm: LO (2018).

Katrin Olofsson: ”Digitalisering inom de nordiska transportbranscherna”. Stockholm: Nordiska Transportarbetarefederationen (2016).

Unionen: ”Plattformsekonomin och den svenska partsmodellen”. Stockholm: Unionen, författare: Fredrik Söderquist (2016).