Grundlig genomgång av ”bankernas svartmagi”

Det första jag slås av när jag öppnar Gianis Varoufakis nyöversatta ”Till min dotter. En kort historik över världsekonomin” är citatet på innerfliken. Där skriver Financial Times: ”Den som vill förstå bankernas svartmagi behöver inte leta vidare”. Det är inte bara anmärkningsvärt att storkapitalets tidning per se talar om ”bankernas svartmagi” – lika slående är att de framhåller en marxist som ciceron. Det är sannerligen intressanta tider vi lever i.

”Till min dotter” skrevs 2013. Alltså, efter finanskrisen men innan Varoufakis blev minister för Syriza. I ett nyskrivet förord berättar han hur boken kom till: under nio dagar befann han sig på en grekisk ö, där han formulerade texten som ett brev till sin tonåriga Ksenia i Australien. Utgångspunkten: att nationalekonomi är alldeles för viktigt för att lämnas över till nationalekonomerna. Tanken var att beväpna en ung generation med de grundläggande begreppen – utan att fastna i terminologin. Redan här måste jag komma med en invändning. ”Till min dotter” är pedagogiskt skriven och i ett förord framhåller Katrine Marçal att Varoufakis inte använder ord som ”kapitalism” och ”kapital” (han föredrar ”marknadssamhället” och ”maskiner” eller ”produkter”). Men boken kommer ändå gå över huvudet på en tonåring. Varoufakis förutsätter att läsaren förstår lika komplicerade begrepp som ”livegenskap” och ”arrende”. Dessutom förklarar författaren ingående hur banker skapar pengar ur tomma intet, något som enligt ekonomireportern Andreas Cervenka är för komplicerat för mycket bankfolk. ”Till min dotter” passar därför bättre för en vuxen som bläddrar förbi ekonomisidorna, men hänger med i samhällsdebatten.