Ocean Vuongs hyllade debut – en vacker berättelse med opioidkris som fond

I Ocean Vuongs debutroman ”En stund är vi vackra på jorden” används ett knepigt berättargrepp. Berättarjaget – en ung, homosexuell vietnamesisk immigrant – skriver brev till ett ”du” som är hans mor. Modern, Rose, svarar inte eftersom hon är analfabet. Problemet med berättargreppet är att det lätt blir för intimt och exkluderande. När man som Vuong dessutom använder ett poetiskt och metafortyngt språk som förmodligen skulle ha gått modern över huvudet riskerar texten att framstå som ”tomt prat”. Som om författaren kastade ut ett fång rosor i mörkret.

Ocean Vuong är dock en författare av rang. Det visade han redan i sin poesidebut ”Natthimmel med kulhål” när den publicerades i USA 2016. Med hjälp av hissnande vackra bilder, ömsom från krigets Vietnam, ömsom från samtidens USA, skapade han lyrik som fick det fentanylspetsade heroinet att glittra över gaslågan. Efter det har Vuong inte bara setts som ett av den amerikanska litteraturens – utan världslitteraturens – stora löften. Och nu kommer alltså hans debutroman på svenska, fint översatt av Andreas Lundgren som lyckas fånga det både sirliga och svulstiga i Vuongs språk.