I backspegeln

Nina Björk: Är fötter en social konstruktion?

Publicerad 7 oktober, 2021

Bild: Bild: Stina Nylén / Shutterstock

ETC nyhetsmagasin

Praktiken med så kallade ”liljefötter” är sedan länge förbjuden i Kina. Men för att kunna förkasta fotbindning måste vi gå emot flera av samtidens postmoderna teorier, skriver Nina Björk.

Nina Björk

Sedvänjan att binda flickors fötter pågick i Kina grovt räknat från 900-talet fram till första hälften av 1900-talet. Det innebär att otaliga kinesiska flickor har varit med om det här: vid ungefär fem års ålder klippte flickans moder, eller en annan kvinnlig släkting, hennes tånaglar så djupt det gick och bröt de fyra minsta tårnas ben. Sedan böjde hon in fotens tår mot hälen och band foten med blöta siden- eller bomullsband, vars tryck ökade när banden torkade. Varannan dag i några års tid byttes snörningen i syfte att skapa en så smal och liten form på foten som möjligt.

Det bästa var att tårna helt enkelt ruttnade, och om den processen inte uppstod av sig självt kunde man underlätta för den genom att lägga småsten i banden.