Naomi Kleins ”On Fire” – starkt motgift mot klimatpolitisk paralys

År 1943 hade USA 20 miljoner ”Victory Gardens”. Det var köksträdgårdar som upprättats för att frigöra spannmål till militären och under nämnda år stod de för 43 procent av matkonsumtionen. Runt samma tid i Storbritannien startade en mängd bilpooler för att frigöra drivmedel. Dessa lanserades med hjälp av en statlig reklam som löd: ”Åker du själv, åker du med Hitler”. Kampanjen var oerhört framgångsrik – det privata bilåkandet upphörde i princip.

Exemplen är intressanta. Dels för att de visar hur snabbt ett samhälle kan ställa om sina energisystem och konsumtionsmönster i krissituationer. Och dels för att de uppenbarar vilka enorma samhällsomvandlande krafter som kan släppas lösa när befolkningen och staten drar åt samma håll. Båda är hämtade från Naomi Kleins nya bok ”On Fire. The (Burning) Case for a Green New Deal” (Simon & Schuster, 2019). Den består av ett antal essäer, artiklar och föredrag – för att inte säga brandtal – som argumenterar för en statlig omställningspolitik. Klein är i dag Nordamerikas mest prominenta miljöaktivist (möjligen i konkurrens med Bill McKibben) – känd för att ha skrivit den epokgörande boken ”Det här förändrar allt : Kapitalismen kontra klimatet” och att ha (ny)lanserat begreppet Green New Deal (GND) tillsammans med kongressledamoten Alexandria Ocasio-Cortez 2018. ”On Fire” är en klippbok med texter från 2010 till 2019. Den präglas av Kleins fjäderlätta och entusiasmerande stil i kombination med den tunga empiri hon alltid hänvisar till. Och även om en och annan text känns daterad, som den om påven Franciskus som klimatförebild (är det någon som tror på det efter att han misslyckats med att ställa sexförbrytarna i sin egen kyrka inför rätta?) så är det i grunden en underbar bok och ett motgift mot de hopplöshetskänslor som breder ut sig som en följd av IPCC:s (FN:s klimatpanel) alarmerande klimatrapport från 2018.