Recension

”Liten lek” slirar iväg

Publicerad 29 november, 2021 (Uppdaterad 10 mars, 2022 )

Bild: Carla Lomakka

Dagens ETC

Erik Lindman Mata fortsätter att skriva om sorg och förlust men i den nya diktsamlingen är orden och betydelsen betydligt svårare att greppa än i den drabbande debuten ”Pur”. Ylva Gripfelt läser dikt skriven inifrån sorgen, ”lika känslomässig och konkret som gråten i en hals”.

Ylva Gripfelt

Text

Det är slirigt, varmt och blött i Erik Lindman Matas senaste diktsamling ”Liten lek”. Inte bara glider, halkas, snoras och badas det, innehållet är också bitvis svårt att få ett grepp om. Förlust och sorg kan skönjas, men bara så mycket som det går att förstå av något som man befinner sig mitt uppe i.

”Liten lek” rymmer 300 sidor med dikter och foton som inte verkar ha någon direkt koppling till varandra. Liksom tillvaron ser ut att glida undan för diktjaget kan jag som läsare inte alltid få ihop det ena med det andra. Ändå ger boken intrycket av att det finns en sorts bakomliggande sanning, men den får varken läsare eller diktjag tillgång till.