Julsånger om manlighet

”Jag såg pappa kyssa tomten, jag”, ljuder det från Lorensbergsteaterns scen.

”Tänk om andra pappan kommit då.”

– Vi vill vara Sveriges modigaste manskör, Allan Hellman var verkligen ett föredöme och visade mod med att våga bilda en förening för homosexuella under det konservativa 50-talet. Vi försöker vara modiga på vårt sätt, säger Johan Lindhardt, förstabas tillika redaktör till boken Drengaland som ges ut i samband med att kören firar 20 år. 

Kören en frizon

Manskören Hellmans Drengar är uppkallad efter Allan Hellman som 1950 var en av initiativtagarna till grundandet av RFSL. Då cirka 80 procent av medlemmarna är män som älskar män blir kören en frizon där heterosexualitet för en gångs skull inte är normen. Förutom sångintresset sökte Johan Lindhardt sig till Hellmans Drengar för att hitta en gemenskap, något som han beskriver som en komma-in-process i gayvärlden snarare än en komma-ut-process i heterovärlden.

– Kören gjorde att jag fick vänner som hade samma livssituation som jag själv, men det finns många i kören som är heterosexuella och jag känner en gemenskap med dem också. Vi har alla normkritiska tankar, annars hade vi inte varit med i kören.

Inte bara körsång

När körens musikaliska ledare Claes Nyström grundade Hellmans Drengar 1994 bestod kören av blygsamma åtta medlemmar. Nu står ett 60-tal män på scen. Vad som gör ensemblen unik är att de arbetar aktivt med så kallat mansarbete. Utöver repetitioner varje torsdag har kören två läger per termin där medlemmarna sitter i grupper och pratar om livet. Diskussionsämnena kommer dels från temat för nästkommande föreställning, dels från vad medlemmarna själva känner att de vill prata om just den dagen. Exempel på ämnen är ”min barndom”, ”alkoholmissbruk” och ”föräldraskap”.  Målet är att genom att föra en aktiv diskussion, både inom gruppen och med publiken, utmana den traditionella mansrollen. 

Tillit skapar kvalitet

Men mansarbetet handlar inte enbart om att ifrågasätta mansrollen utan är ett verktyg för att skapa gemenskap och tillit mellan medlemmarna. Det i sig bidrar till musikens kvalitet.

– Det är många som beskriver det i boken. I och med att vi öppnar oss för varandra – det är en del som kanske har berättat saker som de inte har berättat för någon tidigare – kommer man varandra väldigt nära och känner en trygghet. Och om man gör det är det lättare att sjunga tillsammans. Man är inte lika rädd för att sjunga fel för man kan alltid hålla i grannens hand. Man vågar bli mer frimodig i sin sång. 

– Men det handlar inte bara om att vi sjunger bättre, utan det ger en annan utstrålning. Jag tror att man kan se det i våra ögon på scen, att vi är ett väldigt sammansvetsat gäng. 

”Sen såg jag pappa ge en andra kyss, även den tydligen galant. Så’n julklapp tomten skulle få om farsan tittat på, när pappa pussa tomten nyss”, strålar Hellmans Drengar.