Recension

Frostenson rasar som en sårad Strindberg

Publicerad 28 maj, 2019

”Om hon nu skytt den allmänna meningens varma omfamning, velat odla sina ord i enskildhet, varför då denna upptagenhet av andras omdömen, gamla komplimanger och forna storheters upphöjelser som hon kramar som amuletter när mediedrevet går?” Bild: Bild: Polaris

Dagens ETC

Jenny Aschenbrenner läser Katarina Frostensons ”K” och överraskas av hur den tidigare akademieledamoten så helt lyckas förbigå de brott hennes man anklagas för. Det är en bitter försvarsskrift, som ändå avslöjar något djupt mänskligt som väcker sympati.

Jenny Aschenbrenner

Text

Vi ses i min nästa bok. För att vara en digital tidsålder är vår tids stora kulturella uppgörelser förbluffande analoga. Och långsamma. Det som må byggas upp av en blixtsnabb kedjereaktion via Twitter, Facebook, Instagram landar ändå till sist i en bok.

Alldeles nyss var det Fredrik Virtanen som sökte upprättelse och om inte annat fick en hel kultur- och medievärld att stanna upp och prata om hans bok. Nu är det Katarina Frostensons tur. Den uppburna poeten vars rykte och namn dragits med ned i smutsen när hennes make blev epicentrum för stormen mot Svenska Akademien. Blekt ansikte mellan hårgardiner på snabbtagna tidningsbilder och så hennes tystnad, hennes vägran att kliva fram och förklara sig. Vem var hon i berättelsen? Offret? Häxan? Själv ett troll liksom sin make?