Den nysläppta kriminalromanen ”Heat 2”— skriven av regissören Michael Mann och kriminalförfattaren Meg Gardiner — använder samma berättargrepp som filmen ”Gudfadern 2”. Den utspelar sig över två tidslinjer: en 1988 innan händelserna i filmen och en efteråt, år 2000. Den senare med fokus på den enda överlevaren, Chris Shiherlis, som i filmen spelades av en ung Val Kilmer i blond hästsvans.
Handlingen 1988 äger rum i Chicago där Neil McCauley (Robert De Niro i filmen) och hans gäng rånarproffs förbereder och genomför ett par rejäla stötar. Men spänningen ligger främst på jakten av en liga specialiserade på brutala heminvasionsrån. En av bokens tidiga scener är en obehagligt realistisk skildring av ett rån hos en rik familj som övergår i grovt övergrepp. I likhet med den seriemördande gangstern Waingro från originalfilmen använder ligans ledare ”the boss” sitt kvinnohat för sjuka kickar.
Poliskommissarien Vincent Hanna, som spelades av Al Pacino i filmen, är yngre och mer vårdslös mot gatans avskum i uppföljaren. Han tvekar aldrig att använda mesta möjliga övervåld för att få rätt information. Det stod inte direkt i manus till ”Heat” men Al Pacino spelade Vincent Hanna som om hans rollfigur var hög på kokain. I ”Heat 2” är den unge Hanna mycket riktigt kolatorsk.
Som litteratur har ”Heat 2” ett visuellt språk, som hur blod sprutar ut över vitt kakel, eller i hur Mann nästan beskriver enligt ett konkret fotohantverk: ”allting fick ett mjukt fokus, utom hon”.
Även om ord aldrig kan mäta sig med den uppslukande filmupplevelsen, så kompletterar romanformen sin förlaga på ett nyskapande sätt.
”Heat” hade mästerliga actionscener, ett kallt foto och ett ultrastiliserat LA i ett rakt nedstigande historiskt led från John Wood, Abel Ferrara och till viss del Raymond Chandler. Det som också gjorde berättelsen minnesvärd var att flera av de hårda männen innerst inne var romantiker.
”Heat 2” tecknar också en ruffig kärlekshistoria av mötet mellan spelmissbrukaren Chris och hans kvinna Charlene, som jobbade som eskort i Vegas när han räddade henne från en våldsam hallick.
Boken skildrar även Neil McCauleys dödsdömda relation där han var bonuspappa. Hans cyniska attityd i ”Heat” om att ”släppa allt på 30 sekunder om du känner värmen runt hörnet” får plötsligt djupare dimensioner.
Vincent Hanna den yngre är däremot en oförbätterlig ungkarl med lösa förbindelser, ständigt på jakt efter sitt kriminella byte. Men Hannas tjackade besatthet får också fler nyanser, inte minst genom en bakgrundshistoria inom marinkåren under Vietnamkriget.
Visst har ”Heat 2” vissa svagheter som blir mer uppenbara utan visuella medel att dölja dem. Michael Manns nördighet för att beskriva varje del av uppbrytningsprocessen av olika kassaskåp, eller dataintrång, till exempel. Vissa av sexscenerna har hånats, men det är petitesser. Att läsa en bok är en annan upplevelse än att se en film, men kan göra båda mycket starkare. Det visade också Quentin Tarantino med sin romanversion av ”Once upon a time in Hollywood”, som kom ut efter filmen, och som gjorde Charles Mansons manipulationstekniker ännu läskigare.
”Heat 2” ryktas redan vara planerad att bli film. Passa på att läs den som bok innan det händer.
