Litteratur.

2016-05-18 21:00
Husockupanter  på ett hustak på  Folkungagatan  i Stockholm.  Bild: Yvonne Åsell/SvD/TT
Husockupanter på ett hustak på Folkungagatan i Stockholm.

Gatans politik

I en nyutkommen antologi skriver historiker om gatans politik. Från rösträttskravallerna i 1900-talets början fram tills 80-talets husockupationer. ETC:s Rasmus Landström hör ekon in i vår tid när Podemos och Bernie Sanders anhängare kommer in i politiken.

1970-talet var en tid då en våg av vilda strejker svepte över landet. Det hela började 1969 med protesterna i Malmfälten. Där hade ett gäng gruvarbetare tröttnat på att behandlas illa av LKAB. Under kort tid hade tempot skruvats upp, tidsstudiemännen fördubblats och vid en bänk hade ledningen satt spikar på ryggstöden. Så man bestämde sig för att gå ut i strejk – en vild strejk eftersom man inte hade fackförbundet med sig – och plötsligt blev det världens uppståndelse. Olof Palme kom upp, Sara Lidman skrev en bok och Cornelis Vreesvijk skickade en hyllningssång till de strejkande. Några månader senare strejkades det vilt på flera håll i Sverige: Städerskor, sömmerskor, arbetare vid bandet på Volvo.


BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS

Gillar du det du läser?
Swisha en peng till: 123 148 087 0


Anledningen till att jag kommer att tänka på de vilda strejkerna är en nyutkommen antologi med titeln Politik underifrån. Kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal. Den är en slags historieskrivning över den utomparlamentariska aktivismen i Sverige. I förordet skriver redaktörerna att det finns en berättelse om Sverige som ett samförståndsland. Ett land där man löser saker över förhandlingsbordet, där kapitalet och facket förhandlar fredligt. Detta är i många bemärkelser en riktig historieskrivning – Sverige är ett samförståndsland. Samtidigt har förutsättningen för berättelsen varit att det utomparlamentariska engagemanget osynliggjorts. Att vilda strejker, husockupationer och slagsmål med polisen setts som något ”osvenskt”. Det Politik underifrån vill är att komplettera den vedertagna historieskrivningen.

Ta de vilda strejkerna under 1970-talet som exempel. Många av dessa var fiaskon där arbetarsidan förlorade stort. Betyder det att strejkerna var betydelselösa? Nej, menar historikern Kjell Östberg. Istället måste vi beakta hur politiken förändrades under 1970-talet. I riksdagsdebatter blev det allt vanligare att ord som ”människovärde” och ”ekonomisk demokrati” användes och förslag om att stärka medinflytandet genomfördes. Medbestämmandelagen och Lagen om Anställningsskydd är reformer från den tiden. Utvecklingen kulminerade i slutet av decenniet då förslaget om Löntagarfonder lades fram (en av de verkligt få radikala idéer som arbetarrörelsen kommit på under efterkrigstiden). Enligt Kjell Östberg är gatuprotesterna och de vilda strejkerna centrala om man vill förstå den parlamentariska politikens förändringar under 1970-talet.

Läs vidare på nästa sida: Tillfället då Sverige höll på att få revolution

DIGITAL PRENUMERATION

TVÅ VECKOR GRATIS!

Läs alla artiklar från Dagens ETC utan kostnad första två veckorna. Därefter är priset 199 kronor/månad. Ingen bindningstid. Du får dessutom Dagens ETC direkt till din mejl, alla dagar i veckan. Beställ för att läsa direkt.

Genom att klicka på ”Prenumerera” godkänner du prenumerationsvillkoren och samtycker till att ETC-företagen hanterar dina personuppgifter

Politik underifrån.

Kollektiva konfrontationer under Sveriges 1900-tal

Antologi

Redaktörer: Andrés Brink Pinto & Martin Ericsson

Arkiv förlag