Kultur & Nöje.

2021-01-29 09:30
Bild: Press/Shutterstock
Puffetikett
Dagens ETC

Forskare: En myt att filterbubblor skapar polarisering

Den växande politiska polariseringen i samhället skylls ofta på internet och det nya medielandskapets ökade tillgång till information.

Men detta är något av en myt, menar medieforskaren Peter M. Dahlgren. Tvärtom visar hans forskning att problemet är betydligt mindre än vad man trott.

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på Dagens ETC!
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Som färsk doktorand var Peter M. Dahlgrens uppfattning att en bidragande orsak till polariseringen var att vi isolerar oss i så kallade filterbubblor.

Idén om filterbubblor kommer ursprungligen från journalisten Eli Parisers och går i korthet ut på att dina tidigare sökningar på nätet filtrerar information så att den alltmer kommer att stänga ute uppfattningar om världen som inte ligger i linje med dina befintliga, och att dessa bubblor radikaliserar människor.

Men ju noggrannare Peter M. Dahlgren gick igenom forskningen på området desto mer övertygad blev han om att det inte stämde. Han fick omvärdera alltihop. I avhandlingen ”Media Echo Chambers” som han lagt fram vid Göteborgs universitet beskriver han varför.

– Människors politiska preferenser är relativt stabila generellt sätt. Man förändras helt enkelt inte i det första taget. Själva idén med att man skulle radikaliseras av mediekonsumtion är extremt osannolik.

Han betonar att hans forskning omfattar befolkningen som helhet.

– Det finns en stor variation i befolkningen och några kan mycket väl radikaliseras med hjälp av nätet, vilket dock inte är samma sak som att radikaliseras av nätet eller av algoritmer. Detta är snarlikt argumentet att man skulle radikaliseras av böcker i allmänhet bara för att det finns några som de facto har radikaliserats av bibeln eller koranen, säger han.

Varför har vi en sån övertro på filterbubblans betydelse tror du?

– Det är en väldigt enkel förklaring på något som är väldigt komplext. Dessutom är det en idé som är framtagen av en journalist, som blir marknadsförd av journalister och som säger något om hur bra journalister är. Idén stryker så att säga journalister medhårs.

Din forskning fråntar alltså journalistiken och konsumtionen av den ett visst ansvar för polariseringen?

– Det beror på vilken polarisering man pratar om. Polarisering i sig betyder ju bara att det finns en skillnad i något. Men sakfrågepolarisering behöver inte nödvändigtvis vara journalistikens fel. Om man ens måste se skillnader i sakfrågor som ett problem.

Men är inte påverkan från filterbubblor egentligen samma sak som att man påverkas av grupptryck? Och grupptryck har väl betydelse även för människors sätt att orientera sig ideologiskt?

– Det har det. Men själva idén om filterbubblan säger tvärt om att man är helt ensam. Idén tar inte grupptryck i beaktande. Grupptryck är en extremt viktig faktor på nätet. Det är bara att ge sig in i vilken tråd som helst, där skammar folk varandra för att säga fel saker, letar upp folk som har fel för att kritisera dem. Men i filterbubblan är du helt ensam, enligt den idén söker man bara bekräftelse för sina egna åsikter, och ser bara det man själv gillar. Det är ganska uppenbart att det inte alls fungerar så på nätet.

Det pratas mycket om en så kallad cancel culture, där människor uppmuntras att bojkotta personer med avvikande åsikter. Den har alltså betydligt större betydelse än filterbubblorna för politisk orientering?

– Ja, absolut. Cancel culture är en social företeelse som har stor betydelse på nätet.

Har din känslighet för filterbubblor något samband med var du befinner dig på den politiska skalan?

– Ja, om man använder ett annat ord än just filterbubblor: selektiv exponering, vilket mer generellt handlar om vilken information man väljer, oavsett algoritmers inblandning. Då kan man se vissa skillnader mellan republikaner och demokrater. Republikaner tenderar att ta del av lite mer information från den andra sidan än vad demokraterna gör. Demokrater tenderar också att blockera folk på sociala medier oftare än republikaner.

Kan benägenheten att vända sig till motståndarsidan efter information ha med klass och kulturellt kapital att göra?

– Det kan vara en möjlig faktor, men det är svårt att säga utifrån forskningen i dagsläget.

Politiska partier lägger ner enorma resurser på att påverka människor just genom filterbubblor. Kastar de pengar i sjön?

– Ja, om de bygger metoden på idén om filterbubblor gör de det. För idén bygger på en anekdot, som man sedan har utgått ifrån skulle kunna påverkan på hela samhället. Idén om filterbubblor är ett luftslott. Om de bygger metoden på idén om selektiv exponering ser det annorlunda ut. Det är välförankrat i forskningen att människor exponeras selektivt av information på nätet.

Om inte polarisering beror så mycket på filterbubblor som vi trott – vad beror polariseringen då på?

– Polariseringen är ett vitt begrepp som betyder att det finns olikheter kring någonting, det kan vara i sakfrågor, ideologi, eller handla om att man ogillar varandra. Anledningen till att vi har viss polarisering i Sverige är att vi är en demokrati, inte en diktatur. Viss polarisering är alltså nödvändig. Men vi brukar mena något mer med polarisering än detta. Vi säger inte: Du har fel – du ska skämmas. Vi säger hellre: Du har bidragit till polariseringen – du ska skämmas.

Vad är det egentligen vi pratar om?

– SvD har exempelvis frågat olika partiföreträdare vad de menar med polarisering. De svarade massvis av olika saker. Detta visar att det har blivit ett negativt laddat begrepp som används retoriskt mot motståndaren.

Hur polariserade är vi egentligen i dag åsiktsmässigt – om man ser på våra samhällen ur ett historiskt perspektiv?

– Inte speciellt. Men det beror såklart på var du tittar nånstans. Och polariseringen kan också bli affektiv, att man börjar ogilla varandra för att man tycker olika. Det är såklart ett problem.