Recension

Filmiskt men alltför yvigt

Publicerad 28 februari, 2022 (Uppdaterad 28 februari, 2022 )

Nina Wähä är aktuell med den nya romanen ”Babetta”. Bild: Kajsa Göransson

Dagens ETC

Nina Wähä följer upp succén med ”Testamente” med en roman berättad ur den misslyckade väninnans perspektiv. Jenny Aschenbrenner läser ”Babetta” och blir lite besviken.

Jenny Aschenbrenner

Text

Jag tillhör dem som nästan helt reservationslöst älskar Nina Wähäs mångröstade, vindlande roman ”Testamente” om en finsk släkt i Tornedalen, om ett helt gäng ungar och en våldsam far, om lager på lager av familjetragedier och en mamma som sent i livet får sin frigivning ut ur hustrurollshelvetet. Jag är inte ensam, boken fick Sveriges Radios romanpris, nominerades till Augustpriset och Nina Wähä blev en författare folk känner till.

Nu är hon tillbaka med en helt annan berättelse. ”Babetta” är titeln på romanen men också på den film som blir den unga svenska skådespelaren Lous internationella genombrott. Hon spelar rollen som den unga tjänsteflickan som spränger kärlekstabun med en förstulen blick med sådan suveränitet att både hon och filmen blir historiska, efter det vet alla vem hon är.