Per Schmidt: Vi ger varandra mening med livet

När vi blickar ut över världen blir det uppenbart att människor söker desperata vägar att ge sitt liv en mening. Ett mycket märkligt sätt är det som vi med förskräckelse kunde uppleva skedde på Drottninggatan i Stockholm, att en person bestämmer sig för att satsa hela sitt liv på att skada och döda andra för att sprida skräck. Ett sätt att förstå detta är att han tror att han ska få en belöning i himlen, ett annat är att detta är ett desperat sätt att ge sig själv makt, att ta den plats som samhället inte vill ge honom. Och tragiskt kan vi se att människor överallt i världen använder sig av liknande metoder.

Jag hör folk tala om en rädsla att sådant här ska kunna hända i våra betydligt mindre samhällen. Förvisso är det väl så att den sortens förövare som ”spränger sig själv” vill förorsaka maximal skada och få så mycket publicitet som det går. Och då söker man sig till stora samhällen. Men undran kan komma, tänk om någon som finns bland oss som känner sig illa behandlad, nysvensk eller traditionell, får inspiration i en inte helt frisk hjärna att göra en desperat handling. För desperata människor möter vi ju. Förvisso finns det människor som är desperata för att de inte får uppehållstillstånd, men vi kan ju också möta de som är frustrerade över sin dåliga ekonomi eller katastrofala livssituation som de ser har sin grund i att de blivit illa behandlade av myndigheter, kommun eller medmänniskor. Tänk om också en sådan får idén att använda en lastbil för att hämnas.