Mattias Johansson: Vem får bygga en kåta i Sápmi?

För länge sedan levde mina förfäder på lappskattelandet Gukkisjaur. Jag har aldrig varit där, men tack vare Google Maps kan jag få en aning om hur trakterna ser ut; morän, gran, tallbevuxen sandmark. Inte ett fjäll så långt ögat kan nå. Skogssamiskt hjärtland, för att använda ett krist­demokratiskt nyord. Skulle jag vilja ha en stuga här? Nja. Jag varken jagar eller fiskar. Men det skulle vara roligt att stanna till där någon gång. Vandra runt i skogar som mina förfäder en gång i tiden kunde kalla för sina. Några anspråk på de där tallhedarna har jag emellertid inte. Det samiska är många generationer bort. En kuriositet, snarare än en identitet. Men för många i Sápmi är de här gamla släktmarkerna värda att slåss för.

När Anita Gimvalls fiskekåta i Vindelfjällens naturreservat brändes ner av svenska myndigheter 2018 var reaktionerna starka. Media skrev. FN och Amnesty reagerade. Prominenta politiker tog ställning. Nu har Anita timrat en ny kåta på platsen och i tisdags ställdes hon åter igen inför rätta, anklagad för brott mot områdesskydd. Men ärendet genererar onekligen mindre skriverier nu än för fyra år sedan. Och den här gången ser jag fler som tar parti för Länsstyrelsens beslut. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska tycka.