Att det finns motsättningar både mellan länder och inom länder i klimatfrågan vet vi. Veckans reportage undersöker alla de fallgropar som finns runt finansieringsfrågan, och de är inte få. Klimatfinansieringen kommer att bli en av de stora knäckfrågorna att försöka lösa i Glasgow. Missa inte den texten!

Vad gör vi andra, mer än håller andan och hoppas på krafttag, under tiden?

Ett exempel når mig genom ett pressmeddelande från Sigtuna folk-högskola. De har haft en klimat-temadag där alla på skolan, i grupp eller enskilt, gjort ett klimatåtagande. Det är inspirerande läsning när de redovisar ett 50-tal av de sammanställda svaren:

”Jag lovar att regelbundet använda matematikundervisningen för att illustrera och reflektera över hållbarhetsfrågor”.

”Jag ska bränna biokol med vänner och grannar för att skapa kolsänka.”

”Jag ska göra ett nytt försök att dra igång en aktivistisk miljögrupp i min hemstad.”

Vi befinner oss på en utsläppsbana som – om den inte förändras – kommer att ge oss över tre graders uppvärmning till slutet av seklet. Hur ser en sådan värld ut? Ett troligt scenario är hård konkurrens om land, vatten och mat. Svält. Uppemot en miljard människor på flykt…

Kan jag, kan du, kan vi göra ett åtagande? Självklart kan vi det. Vi vet att alla utsläpp spelar roll och därför är varje människa som drar sitt strå till stacken betydelsefull, varje land som går före viktigt.

Men klimatkrisen kan vi aldrig lösa enbart som individer, hur mycket vi än förändrar våra egna konsumtions- och resemönster.

Jag tänker att åtagande nummer tre, i de ovan citerade fantastiska exemplen på åtaganden, är det viktigaste. Vi måste tvinga makthavarna att lyssna. Lyssna på forskningen. Vi vill inte leva i den värld vår nuvarande utsläppsbana är på väg mot.

Vilket åtagande gör du?

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.