Vad mer kan jag göra?

Vad mer kan jag göra än att vara en god människa? Slutet på en lång tankebana över världens, landets, länets, stadens, stadsdelens och tillvarons tillstånd avslutar jag med darr på läppen sägandes högt ”Men vad mer kan jag göra än att vara en god människa?” Orden har jag snott från lite olika ställen; bibeln, Marx, olika partiprogram, svensk lag, någon kollega, mina föräldrar, barnkonventionen, bandylaget... Många olika ställen med säkert olika syn på innebörden. Vad är det att vara en god människa? Jag anser mig vara en, och samtidigt som jag säger det så spelas det upp olika scener med mig i olika huvud-och biroller: Surfandes på nätet efter en speciell duscholja som verkar ha slutat att tillverkas. Skrikandes NEJ på en trottoar till mina barn. Självbekräftat mig läsandes Jesper Juul om aggressivitet. Gynnat skräpkapitalismen och köpt flera Pokémon-mössor. Fått stryk av aggressiva barn (okej enligt Juul), bekräftat barn på ett föredömligt sätt och sedan skrämt skiten ur samma barn genom att för kraftigt skrika SLUTA och bära barnet på ett förnedrande sätt. Jag har köpt ekologiska nötter och frön, druckit mer vin än vad jag tycker att andra ska dricka, suktat efter dyra skridskor när jag redan har ett par, två par menar jag. Fått frågan om jag kan hjälpa en nybliven 18-åring som tvingas flytta från sitt boende inom samma dygn som hennes födelsedag och inte vill till vuxenboende där äldre män inte är snälla och svarat ”ja, jag ska se vad jag kan göra” och sedan inte kunnat göra något. Gråtit över det och över maktlösheten. Läst om maktlöshet på riktigt i åtskilliga skildringar från de som jobbar verkligt nära de unga, flyende, nyhitkomna, ovälkomna. Skrivit om det till vår demokrati- och MR-minister – vad mer kan jag göra? Tvättat halvfulla tvättmaskiner, använt klorin, swishat pengar till behövande, köpt en dyr blus och fått både positiv och negativ kritik för det. De senaste lördagarna undrat över stensättarna som jobbar på vår gård och deras arbetstider och försökt säga att det var ju superlängesedan vi jobbade på lördagar i Sverige. Blivit utskälld; mamma det heter inte säkerhetsvälte, det heter säkerhetsbälte! Varför har ni lärt ut fel?! Ja, varför? Jag har försökt skoja ironiskt om läppsalva på ett socialt medie vilket slutat med en uppsjö seriösa kommentarer och insett att ska jag skoja så ska jag nog skoja om allvarliga saker, inte om läppsalva. Jag har också hyllat svenska ideal och fått medhåll utan att ta reda på om de som håller med har samma syn som jag på vad svenska ideal är. Och så har jag åkt skridskor på Orsasjön och fått känna på naturens frälsning och sagt lite för högt att detta måste vara större än självaste andligheten, för att i nästa mening tacka Gud för i princip allt.