Alla inser vilken stor sak som står på spel: makten över det fria ordet. Men för Twitter, Facebook och alla de andra är makten trots allt en sekundär sak. De är företag vars syfte är att tjäna pengar, i allmänhet genom att sälja reklam. Då gäller det att hålla nere utgifterna. Att hålla koll på vad miljontals användare postar är nämligen en tidskrävande syssla som bara till en viss del går att överlåta på algoritmer. Mänskliga insatser är nödvändiga. Frågan om det fria ordet blir därför ekonomiskt förankrad i tillgången på billig arbetskraft.
Facebook har länge försökt lösa dilemmat genom att förlägga en del av sin innehållsgranskning till låglöneländer som Filippinerna. Det har uppmärksammats hur unga människor från morgon till kväll får glo på grovt traumatiserande videomaterial med tortyr och självmord, för att vi andra ska slippa. Men för att därtill urskilja falska nyheter och politisk uppvigling krävs kunskaper om den lokala kontexten i varje enskilt land – vilket kan bli dyrt, om moderatorerna ska få lön.
Twitter hoppas nu att oavlönad arbetskraft ska lösa problemet med att identifiera vad som inte är okej att posta. ”Birdwatch” kallas det nya systemet dit varje twitteranvändare (fast ännu så länge bara i USA) kan anmäla sig som frivillig innehållsgranskare. Twitters förhoppning tycks vara att skaran av aktiva moderatorer ska växa tillräckligt långsamt för att de ska hinna hålla koll även på varandra.
En uppenbar förebild finns i Wikipedia. Men går dess relativa framgång att upprepa? Wikipedia hittade sina former i seklets början. Dagens klimat är ett annat. Därtill kommer såklart att Wikipedia drivs av en ideell stiftelse, medan Twitter är ett börsnoterat företag vars yttersta syfte aldrig någonsin har gått utöver detta: att sälja reklam. Inte den bästa grunden för tillitsfulla samtal.
PRENUMERERA PÅ ETC NYHETSMAGASIN
Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.