Lotta Lindqvist: Till min dotter ska jag säga att hon inte kan göra vad hon vill

Jag brukade se något upplyftande i att alla uppfattar sig som om inte feminister så åtminstone för kvinnors rättigheter. Det har ändrats. I den allmänna rättfärdigheten ser jag nu bara avpolitisering och marknadsanpassning. En tjock dimma av nyliberal, oinspirerande lögn. Jag skrev om skönhetsideal och fick till svar att kvinnors val inte ska skuldbeläggas. Vad har mainstreamfeminismen blivit? Fienden är inte längre manssamhället och dess exploatering av kvinnokollektivet, utan feminismen själv - beskriven som dömande och begränsande av individens frihet.

Det är både menings- och historielöst, det saknar både mål och riktning. Ett kommersiellt kulturjippo där var och ens unika identitet och livsstil ska erkännas, ingen har något gemensamt med någon annan, det värsta man kan utsättas för är att ”skammas” och det viktigaste är att sätta sig själv först. Bara alla är ”medvetna om sina privilegier” och konstant ber om ursäkt för dem är materiell och systematisk orättvisa ett förgivettaget tillstånd. En rest av en svunnen tid som magiskt kommer längre bort ju mer medvetna och politiskt korrekta vi blir. Tänk när alla lärt sig säga ”en” istället för ”man”! Ett sånt intet vi har åstadkommit!