Förändring – för att det ser ut att vara något på gång.
BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Förändringsbenägenhet – för att det påminner mig om när jag och min kollega (då) och vän (nu) fick lära känna varandra i ett bisarrt uppdrag för ett studieförbund, där vi, på ett humoristiskt sätt, skulle belysa vår förändringsbenägenhet i och med att vi (Sverige) skulle gå med i EU. Många kortklippta, bredbenta EU-informatörer av alla de kön skulle vi få lära känna under det halvåret (de i samma ålder då som jag är i nu – ja, och även jag är ju numer kortklippt ... ).
Det fanns pengar till det här fick vi höra. Det var då vi även fick bekanta oss med det nya ordet ”EU-pengar”. Det fanns alltså öronmärkta pengar till hur vi i Sverige skulle klara förändringen till det nya livet. Livet i EU. Hur klara förändringen? Hur förhålla oss till det nya? Hur förändringsbenägna är vi/kan vi bli? Frågorna som skulle belysas och behandlas av oss, på ett humoristiskt sätt, handlade om det. Förändringsbenägenhet. Det här var ett inslag i samtalskvällar, arbetsplatskurser, kvällskurser, informationskvällar och liknande under en period. Innan Sveriges stora förändring. Att ingå i EU.
Och när jag nu tänker på samtalsgrupper och förändring, så tänker jag på en person, som i helgen bjöd till samtal i sitt hem. Han bjöd in andra män till samtal med anledning av #metoo, ”fast IRL”, som han skrev på sin Face-booksida. En ödmjuk inbjudan till ett samtal om, som jag tänker, förändring. Som någon uttryckte det i Facebooktråden; ”en plan för hur vi ska vara bättre än våra pappor varit för oss”. Mina något spända axlar och tyngda överrygg, kände plötsligt en känsla av lättnad. Det är många som vill och behöver dela bördan. Som vill samtala och förändra.
Tänk om den här personens inbjudan till helgens samtalsgrupp kan få vara starten på ett nytt samtal om förändringsbenägenhet, som inför EU-inträdet, fast nu angående mäns beteende och strukturen som lett fram till att mäns (inte alla män) beteende tyst accepterats eller tystats ned och ursäktats. Att det här är starten på en våg av nya kvällskurser på studieförbund, mansgrupper och arbetsplatssamtal, cirklar och vågor. Och att det avsätts pengar för detta. Öronmärkta pengar. Kanske att detta rentav är starten på att det införs krav på introduktionskurser (likt brandsäkerhets-kurser och HLRs) för alla som kommer inta en ledande position (läs maktposition) på företag som skulle kunna heta SVT, TV4 eller institutionsteatrar, bilfabriker, kommuner, bara för att ta några exempel. Och de som passerar får leda, de som inte passerar får inte leda. Själv gick jag en introduktionskurs i hygienstädning när jag som 18-åring skulle lära mig städa på sjukhuset hemma i Tranås. Passerade jag inte, fick jag inte fortsätta städa. Så enkelt var det. Och jag som bara hade erfarenhet av (och passerat en introduktionskurs i) industristäd, kunde inte luta mig mot enbart min erfarenhet. Det är skillnad på att industristäda på en pingisbordfabrik och ett skinnberederi mot att hygienstäda på en sjukhusavdelning. Sen behöver inte det betyda att jag är en hejare på att hålla rent hemmavid, men det är en privat angelägenhet, om än angelägen.
Och om det nu blir verklighet, det här med öronmärkta pengar för kurser och samtalsgrupper i förändringsbenägenhet, så skulle jag vara väldigt angelägen om att Lars Adaktusson får komma med i en sådan här grupp eller kurs. För jag tänker, när jag läser om hans klimatskepsis, att han kan ha fastnat i ett mönster eller rentav en struktur, som kan vara väldigt svår att ta sig ur, om en inte får spegla sig i andra och få veta att det går att ta sig ur det, förändra, bryta mönster, störta strukturen. Varför bryr jag mig plötsligt om Lars A och hans klimattänk? Jo, för att jag inte får ihop hans klimatskepsis med hans kristna tro och för att jag jämställer den typ av skepsis med rädsla för förändring – förändringsobenägenhet. Ja, jag får lust att sjunga: Lars, byt frisyr, bryt en struktur!
