Konflikten har pågått i flera år och brukar oftast beskrivas som en strid mellan de lokala samebyarna, som bedriver renskötsel i området, och det brittiska gruvbolaget Beowulf Mining som vill bryta järnmalm. Men riktigt så enkelt är det förstås inte. Det finns gott om ortsbor som mer än gärna ser gruvan bli verklighet, eftersom den kommer att generera hundratals jobb. Och lika många som helst ser att gruvan inte blir av, då projektet alldeles uppenbart river upp sår i naturen. Men oavsett hur många parter som lägger sig i, så är det till syvende och sist en fråga om samiska rättigheter. Och nu är det upp till regeringen att besluta vad man prioriterar. Ett brittiskt gruvbolag eller urfolket på platsen? Jag tror att svaret är givet. 

Inte långt från Gállok finns Stora Sjöfallets nationalpark. 

Det är en oerhört vacker plats. Och den har varit vackrare. 

I dess svårtillgängliga mitt forsade det i tusentals år ett vattenfall, jämförbart med Niagara. Men när staten behövde elektricitet rundade man regelverket genom att bryta ut vattenfallet ur nationalparken. Byggde dammar och kraftverk. Drog vägar och elledningar. 

Stora sjöfallet, på lulesamiska Stuormuorkkegårttje, forsar inte längre. Men tack vare kraftverket kan man köra bil nästan hela vägen till Saltoluokta där Sirges sameby, som är direkt berörda av gruvan i Kallak, fortfarande har sitt vår- och höstviste. Min son fick en nyckelring av en snäll gubbe där, den hänger fortfarande på vår bilnyckel. 

Jag tror att Sirges kommer att bli beskurna igen. Svenska staten kommer alltid att prioritera de nationalekonomiska vinsterna.  

Visst, det är komplicerat med samiska markrättigheter. Majoriteten av de svenska samerna har ju inga. 1928 års renbeteslag innebär att nyttjanderätten för markerna är knutna till samebyarna, där renskötseln sker, medan de samer som inte sysslar med renskötsel står utanför. De berörda samebyarna i området; Sirges och Jåhkågaska tjiellde, representerar med andra ord egentligen bara sina egna medlemmar. Men samtidigt står de på barrikaderna för många fler än dem – med allt vad det innebär i form av hat, hot och rasism. Facebookgruppen ”Ja till gruva i Jokkmokk” har ungefär 1 000 medlemmar och det är uppenbart att renskötarna ses som ett problem. Stoppklossar som vill döda hela bygden. Jag kan bara föreställa mig hur stämningen är på plats i Jokkmokk. 

Samerna fanns i Jokkmokks kommun långt innan området blev svenskt. Deras status som urfolk ger dem särskilda rättigheter. Ska ett företag börja gräva i jorden ska det ske med samebyarnas tillstånd och inflytande. Annars inte alls. Det är egentligen inte konstigare än så. Regeringen har dessutom meddelat att den under en fyraårsperiod kommer att utreda den nuvarande rennäringslagen (det vill säga de samiska markrättigheterna). Det vore idiotiskt att ge tillstånd till gruvbrytning i området innan den utredningen är färdig. 

Nej till gruvan i Gállok! 

För övrigt hoppas jag att vinter-OS blir en fullständig PR-katastrof för värdlandet Kina. Ner med alla diktaturer.