Åsa Gustafsson: Stackars Johan och jävla Jörgen! Och stackars mig

Hatattackerna mot Little Jinder, hatet och hoten mot Alexandra Pascalidou, Rosanna Dinamarca, Birgitta Olsson, you name them. Det där har inte hänt mig, lyckliga jag, tänker jag tralala. Håll käften! sade jag till mig själv, det har du visst det. Och ja, precis som förra året när, jag tror snudd på, alla tjejer i landet samtidigt satt och räknade upp, skrev ner, tvingades minnas och försökte glömma alla de gånger vi blivit sexuellt trakasserade här och var och i tid och otid, så kom jag nu ihåg det första hotet, en käftasmäll, som var ämnat mig på grund av mina åsikter och de jag umgicks med. Han som skulle dela ut den, vi kan kalla honom Jörgen, från samma stad som jag, vi kan kalla den Tranås, hade fått höra att jag umgicks med folk som var kommunister och att jag hade berättat för någon som han kände, hur vidrigt man behandlade fåren för att få fram persianpäls. Och den där någon, tog illa vid sig och var visst släkt med någon i pälsindustrin. Inte bra. Och då skvallrade han för Jörgen och Jörgen var ju militär och visste ”vad vi kommer göra med såna som dig i händelse av krig!!” Han sade så till mig. Spände ögonen i mig och pratskrek på ett ”active aggressive-sätt”. Jag såg fradgan i hans blick och jag blev, i samma ögonblick som jag såg hans smocka hänga i luften, rädd. Han måttade och missade min käft men träffade min bästa väns, vi kan kalla honom Johan, käft.

BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS