Kanske är det nu jag bara borde ge upp, som alla andra. Att driva en egen blogg på sin egen server har blivit riktigt sällsynt . Folk som anser sig ha något att säga tenderar numera att göra det på Twitter, där varje utsaga styckas upp i små bitar. Varje enskild bit kan ryckas loss och förgrena sig till en separat kommentarstråd. Inte alltid så dumt. Men jag har alltid värdesatt bloggen för hur den kan föra samman små tankar till något större.

Just viljan att publicera sig i längre format får nu allt fler skribenter att skriva nyhetsbrev. Digitala nyhetsbrev var jättestort kring sekelskiftet 2000, men sedan dog de i stort sett ut. Dels för att alla redan hade huvudvärk över att få för mycket e-post, dels för att alla skaffade bloggar i stället. Nu när inte bara bloggandet dött utan många även tröttnar på de sociala mediernas distraktionsnivå, upplever nyhetsbrevet en renässans. Fast numera innebär det i praktiken att man publicerar sig via plattformen Substack. Den funkar på många sätt elegant. Men vi bör inte glömma att Substack finansieras av riskkapitalister som förr eller senare kommer att stöpa om tjänsten till det sämre, i hopp om att casha in.

Vad som tidigare var en uppsjö av bloggar som låg på egna servrar, har i allt högre grad inhägnats av ett fåtal plattformsföretag som Twitter och Substack. En bidragande orsak till detta är att det blivit svårt att på egen hand försvara sin blogg mot spammare och andra illvilliga robotar. Varför det blivit så får jag återkomma till en annan gång. Nu tänkte jag nämligen övertyga någon kompis som kan data att laga min blogg.