Efter jul lägger sig lugnet. Av någon konstig och ganska märklig anledning så består nästan hela december av stress. Det är för många inklusive mig den stressigaste månaden på året. Jag vet inte riktigt varför. Jag tycker inte julen behöver firas på något avancerat sätt, så förberedelser för detta tar jag inte så hårt på. Jag tycker att det viktigaste är att träffas och ha det bra tillsammans.

Början på nya året består ofta av hopp, löften och framtidstro. Tron att detta år ska bli bättre än det gamla. Löften om att man minsann ska ta tag i livet, sluta röka, börja träna eller vad det nu är. De flesta löftena verkar innehålla önskningar om förändring för att vi själva ska må bättre. Varför är det så svårt att se till att man gör så man mår bra ändå? De allra flesta vet att rökning skadar hälsan, ändå röker många. De allra flesta vet att motion är bra och godis sämre. Ändå sitter många i soffan om kvällarna och snaskar på godsaker åtminstone nån gång i veckan.

Jag hörde ett program på radio för några år sedan. Det handlade om just detta. Varför man inte gör det man vet är bäst, för att man själv ska må bra. Enligt kvinnan som intervjuades berodde det på självkänslan. Att man inte tyckte att man själv var så viktig att man skulle investeras i. Hon menade att bilar ska vara fina och bra, de ska lämnas in på regelbunden service och tankas med rätt bensin. Trädgårdarna ska se fina och välskötta ut. Både bilar och trädgårdar prioriterar vi högre än oss själva. Vi tycker att gymkort är för dyra och att vi inte har tid att träna. Vi slänger i oss nåt billigt skräp bara för att slippa gå hungriga, för grönsaker och KRAV-märkt är för dyrt. Bra mat tar lite mer tid att laga. Sätter man det i proportion till att nya bilar kostar lika mycket som ett hus här i trakterna och ett gymkort lika mycket som ett kanal-paket till teven, så blir det mer tydligt hur lågt vi värderar vår egen hälsa. Teven kostar lika mycket som ett par alldeles spritt nya skidor och stjäl oerhört mycket mer tid än vad gemene man skulle behöva för att hålla sig i toppform.

Jag tror vi behöver jobba lite på självkänslan, på att känna att vi är minst lika värdefulla som bilen, trädgården eller städningen inomhus. Tänka att vi behöver prioritera oss själva lite mer och inte bara se till de omedelbara belöningarna och kickarna man kan få av godis, alkohol, rökning eller shopping. Men en livsstilsförändring är svårt att genomföra. Det tar tid. Det är konstigt att ovanor etablerar sig så snabbt medan man räknar med två år för att befästa en god vana.

Det gäller att börja smått. Lägga sig på den nivån att man tror sig klara av det. Vare sig det gäller att minska rökningen med en cigarett i veckan, ta fem minuters promenad varje dag eller köpa en hälften så stor chokladkaka till fredagsmyset, så är det ett steg på väg. Ett steg till att värdera sig själv lite högre. Det första steget är det allra viktigaste. Utan det kommer man ingenstans. Som ordspråket säger: Även en sjumilafärd börjar med ett steg.