”Det påminner kanske lite om nuförtidens jul-pyntande i oktober, semmelätning innan jul och jordgubbar hela vintern.", skriver Hanna Söderberg.

Dagarna innan jul och nyår har präglats av längtan och förväntan. Man väntar på advent, vissa väntar på jultomten, medan andra väntar Jesus återfödelse. Man tittar tillbaka i tiden. Datumen tickar på och året är gammalt. Ett nytt år var på väg. Egentligen är dessa dagar som vilka som helst. Bäckmörkt på morgnarna. Kolsvart om kvällarna. Ändå andas en tid av förväntan. Då nya året trätt in märker man att dagarna blir ljusare. Jag får alltid en extrem vårlängtan de första soliga dagarna på nya året.

Idag tycker jag det är svårt. Det händer alldeles för mycket omkring mig. Koncentrationen är rätt låg och tankarna fladdrar hit och dit. På kemilektionerna på gymnasiet lärde jag mig en viktig sak. Det var lagen om alltings jävlighet. Den verkar vara lika bekräftad och uppenbar som gravitationskraften. Allt som kommer upp kommer att komma ner igen. Allt som kan gå på tok eller krångla gör det och just när det börjar lugna sig händer det något nytt.

Ännu en sommar har gått till ända. Ännu en höst har kommit hit. Ännu en Kopparbergsmarken har vi överlevt och ännu en flytt håller jag på att ta mig igenom. Jag börjar bli rutinerad vid det här laget. Efter ett halvår i lägenhet så känns det otroligt skönt att komma till ett hus igen. Efter fem och ett halvt år med boende mitt i byn känns det ännu skönare att komma lite närmare naturen och landet igen. Jag är tillbaks i Bångbro och jag tror att jag denna gång har hittat min plats på jorden.

Jag blir lugn och glad av skogen, den är så fridfull. Jag har läst att skog minskar stress. Det tror jag stämmer.