När jag skriver det här är det bara några dagar kvar till valet. Ett val som kommer att avgöra vilka politiker som kommer att styra Sverige de närmaste fyra åren. Men inte bara vilka politiker, utan även vilka värderingar, vilka prioriteringar och vilken människosyn som kommer att prägla de politiska beslut som tas.

Många av de vallöften som basunerats ut från högerpolitiker det senaste halvåret handlar som bekant om kriminalitet och invandring; om hur kriminella ska straffas ännu hårdare, hur människor som flytt till Sverige ska skickas tillbaka, och hur unga killar i så kallade utsatta områden ska förnedras till att lyda.

Att växa upp som ung kille eller tjej i en miljonprogramsförort, att vara dotter eller son till föräldrar som flytt från sina hemländer, att leva med utanförskap, fattigdom och kriminalitet är en verklighet som flera av huvudpersonerna i författaren Johannes Anyurus nya roman ”Ixelles” delar. När jag läste boken slog det mig med vilken oerhörd skärpa, ödmjukhet och komplexitet han porträtterar de här personerna. Hur Johannes Anyuru i egenskap av poet och skönlitterär författare lyckas göra dem som brukar kallas ”unga, kriminella killar från orten” till levande subjekt som känner rädsla, skam, åtrå, kärlek, övermod, svindel, smärta och alla andra känslor som en människa kan känna.

I min intervju med författaren i detta nummer kan du läsa mer om skönlitteraturens kraft, valrörelsens våldsamma förslag och om att vägra välja mellan religionen och politiken.

Jag tycker för övrigt att ”Ixelles” borde vara obligatorisk läsning för samtliga partiledare, kanske främst för dem i högerblocket.

Trevlig helg och trevlig läsning!