Hanna Söderberg: Nu är inte alltid!

Idag tycker jag det är svårt. Det händer alldeles för mycket omkring mig. Koncentrationen är rätt låg och tankarna fladdrar hit och dit. På kemilektionerna på gymnasiet lärde jag mig en viktig sak. Det var lagen om alltings jävlighet. Den verkar vara lika bekräftad och uppenbar som gravitationskraften. Allt som kommer upp kommer att komma ner igen. Allt som kan gå på tok eller krångla gör det och just när det börjar lugna sig händer det något nytt.

Jag har senaste åren levt alltför nära sjukdomar. Människor jag tycker mycket om har varit och är sjuka. Det är inte förkylning, magsjuka och vattkoppor jag pratar om, även om vi varit utsatta för det också. Utan det är cancer, stroke och hjärtinfarkter, och i och med mitt arbete vet jag att det inte bara är jag som upplever det på nära håll och att det ofta händer grej efter annan för att fylla på tills man tror att man inte klarar mer. Men igen, igen och åter igen blir jag motbevisad. Jag lever än. Och alla mina närstående med. Än. För alla vi kommer någon dag att gå bort. Vissa förr, andra senare.