Krönika: Mitt liv hade kunnat vara ditt liv

Krigshistorier var mina barndomssagor. Mina kompisar fick höra sina föräldrar berätta om Pippi på de sju haven. Jag fick höra om hur kriget hade satt sina spår i våra hjärtan. Och jag fick aldrig nog av historierna. I dag hör jag mig själv berätta historierna för mina barn. Jag känner flykten, rädslan och oron. Och jag återupplever min mammas flykt i varje ord jag uttalar. Hennes panik. Hur hon flyr med sina fyra barn för att rädda dem undan döden. Ändå minns jag inget av flykten eller kriget. När jag hör historierna förstår jag varför jag har glömt. Vem vill komma ihåg sådana händelser?

Jag var tre år när vi flydde från kriget. Den 6 december 1975 flydde min mamma ensam med sina barn från Libanon. På väg till Syrien för att rädda oss undan krig. Dagen då vi flydde kom att kallas den Svarta lördagen i Libanons historia. Hundratals civila och milismän miste livet den lördagen. Men vi klarade oss. I en taxi med trasiga fönsterrutor lyckades mamma ta oss oskadda över gränsen till Syrien. Ett land i fred, då 1975.