Krönika

Adrian Ericson: Mina drömmars stad

Publicerad 19 december, 2017

ETC Jönköping

Ljudet från skornas klackar ekar mellan huskropparna. Det duggar, men så fjäderlätt att det känns som att de små dropparna aldrig faller till marken. Det är kallt, men jag fryser inte. Jag svänger vant runt gathörnen på väg hem från favoritpuben till stationen. En väg jag gått hundra gånger. Längre bort hörs skratt. Gatljusen omkring mig färgar asfalten orange. Vid resecentrum visar den stora klockan 23.12 i röda siffror.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Jönköping som står för åsikten.

Adrian Ericson

Text

Bussen går alltså inte än på ett tag. Runt omkring mig, inte en människa. Jag stannar upp. Ser mig omkring, suger in den friska luften och sluter ögonen. Det är bara jag – och Jönköping. För första gången i mitt liv känner jag: Det här är min stad.

Den där kvällen har jag redan flyttat till Lund sedan några månader tillbaka. Det spelar för stunden ingen roll. Inte heller att jag föddes i Örebro eller växte upp i Gränna dit bussen snart skulle ta mig.