Lotta Lindqvist: Miljoner går till rut-avdrag för förskolelämning – medan arbetarna står utan barnomsorg

För ett par år sen promenerade vi i Slottsskogen en kväll, en polare och jag. Jag var tillbaka i stadens vikariepool, en sörjig pöl där jag trampat vatten en stor del av mitt arbetsliv. Jag visste inte vad jag skulle göra. På bemanningen fanns det alltid nattpass och jag kunde aldrig ta dem. På en bänk rökte vi cigg, på cigg. ”Om jag bara hade en sambo kunde jag sagt nej till natten”, minns jag att jag sa. Hon kontrade snabbt: ”Ja, kanske det, men framför allt så hade du ju kunnat säga ja.” 

Vi hade förstås båda rätt, men hon allra mest. Även om en partner inte nödvändigtvis hade gett tillräckligt med pengar i hushållet för att jag skulle kunna tacka nej, så hade det möjliggjort för mig att arbeta på de villkor som bjöds. För att söka nattis skulle man först ha en nattjänst, men hur man skulle kunna tacka ja till en sådan innan man hade barnomsorg visste ingen. Hur man ens får en fast tjänst med schema är ett eget mysterium.