Lotta Lindqvist: Las-utredningens förändringar är klasskrig som bara kan mötas med stridsåtgärder

En moderniserad arbetsrätt”, heter las-utredningen som las fram 1 juni. Och visst är den modern, i bemärkelsen svindålig för arbetande människor – ett välkänt nutidstema. Egentligen behöver man inte lusläsa utredningen. Man behöver inte slita ut nacken och livslusten över 736 sidor text. Man behöver bara veta att försämrad anställningstrygghet fuckar upp hela spelplanen. Det är större än att peta lite i en av många arbetsrättsliga regleringar. Anställningstryggheten är själva grunden när vi kräver att andra rättigheter upprätthålls ute på jobben.

Själv råkar jag haft tid att läsa. I våras fick jag sparken från den värsta arbetsplats jag nånsin haft. Vi anställdes för att vara med och starta en ny verksamhet. Det havererade ganska direkt och redan under första veckan tröstade jag en kollega som grät i korridoren hellre än att svara en osedvanligt otrevlig mellanchef. Härskar­teknikerna låg som en blöt filt över oss, arbets­miljön var katastrof, vi kände inte varandra och vi varken vågade eller kunde välja skyddsombud. Folk mådde sämre och sämre, en efter en bröt ihop och plockade ihop sig lagom till nästa. Ett par månader in var det min tur när jag inte kunde lämna schema till fritids för att arbetstiderna ständigt ändrades utan respekt för varken arbetstidslagar eller privatliv.