Lotta Lindqvist: Kvinnojourerna var radikala – nu måste de tävla om vinsten

Den fria feministiska kvinnojoursrörelsen är hotad. Kanske står dödsstöten för dörren. För stater finns två sätt att hantera ­politiska rörelser som växt sig för starka: att trycka tillbaka dem med repression eller att oskadliggöra dem genom att ta över dem och göra dem till egna marionetter. Steg för steg har kvinnojourerna avradikaliserats och utsatts för alltmer styrning och kontroll. Kvinnojoursrörelsens vara, dess autonomi, ideologi och verksamhet är i smärtsam förvandling.

Andra vågens kvinnorörelse satte mäns våld mot kvinnor på den politiska dagordningen. Kvinnors våldsverklighet gjordes till samhällsfråga och sambanden mellan kön, våld och makt synliggjordes. Kvinnojourer startades av och för kvinnor byggda på principer om solidaritet, anonymitet och hjälp till självhjälp. Våldet förstods som ett ständigt pågående kontinuum av vilket alla kvinnor hade varierande erfarenhet. Kort sagt menade man att våldet var normalt, i bemärkelsen något vanligt förekommande alla kvinnor kunde drabbas av och tvingades förhålla sig till. De­ feministiska förklaringsmodellerna fick enormt genomslag: våld i hemmet faller under allmänt åtal och lagar om rätt till målsägarbiträde, kontaktförbud och grov kvinnofridskränkning har stiftats.