Åsa Gustafsson: En vill ju vara behövd

"Detta antiklimax att en ny regering inte kan lagstifta tillbaka till allas rätt till ett människovärdigt liv."

Jag fyllde i ett sånt där yrkesvägledningstest för inte så himla längesedan. Jag gjorde det i ett för mig ganska ofta återkommande tillstånd som består av en känsla av och rädsla för att aldrig mera få ett jobb. Det är jag inte ensam om. Det vet jag. Det är hemskt att jag inte är ensam om det, men också skönt, tror jag flera är beredda att hålla med om, för då vet en att en inte är sjuk. Det är väldigt lätt att tro det när den där känslan kommer över en. Sen tror jag det är väldigt lätt hänt att bli sjuk om den här känslan är alltför återkommande, och kanske till och med ens vardag. Jag behöver inte förtydliga mig mer här, men fan vad ovärdigt för alla kompetenta medmänniskor att inte vara behövda utan i stället skuldtyngda för att jobblinjen och jobbskatteavdraget bara bekräftar och belönar de som har och bestraffar de som inget har. Och nu detta antiklimax att en ny regering inte kan lagstifta tillbaka till allas rätt till ett människovärdigt liv, där lägstanivån åtminstone är högre än knappt överlevnadsbar.