Aftonbladets Åsa Linderborg protesterade högljutt och hävdade att ”arbetarlitteratur handlar om arbete. Om pliktkänsla, yrkesstolthet och skötsamhetsideal. Att kalla gangsterrap för arbetarlitteratur är ett hån mot alla som går till jobbet eller som kämpar för att få ett.”

Diskussionen om 2000-talets arbetarlitteratur kommer antagligen att fortsätta så länge människor skriver och klassamhället består, men en som intresserat sig särskilt för ämnet är journalisten Rasmus Landström.

Han släppte boken ”Arbetarlitteraturens återkomst” förra året (Verbal förlag) och har i detta nummer fördjupat sig i poesi skriven av kassörskor, kallskänkor, barnskötare och vårdare. En av dem är Lina Arvidsson som jobbar i kassan på ICA och nyligen har utkommit med den tankeväckande diktsamlingen ”Vänligen bygg inga berg: betraktelser från kassan”.

När jag läser hennes dikter kan jag inte låta bli att fundera över de nya knegarna i gigekonomin; cykelkillarna, pedikyrtjejerna, städarna, byggarbetarna.

Kanske blir någon av dem framtidens arbetarpoeter?

Den som lever får se.

Trevlig helg och trevlig läsning!

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.