För de som tror på en självreglerande marknad gäller det att skylla på yttre störningar. Givetvis har pandemin spelat in. När de köpstarka skulle arbeta hemifrån ökade efterfrågan på elektroniska produkter, samtidigt som fabrikerna i Asien drabbades av kortvariga produktionsstopp. Ovanpå detta ett handelskrig mellan världens två supermakter; USA och Kina. Ingendera har särskilt stor chipptillverkning på hemmaplan. Den klassiska globaliseringsmanualen sa att man ska satsa på design, kontrollera intellektuell egendom och utlokalisera fabrikerna till andra länder. Den allra största tillverkningen finns nu i Taiwan, som i år drabbats av torka. Ytterligare en liten faktor bakom den globala bristen på elektroniska chipp.

Borde inte kapitalismen kunna lösa detta på några månader? Tydligen inte. Att anlägga en ny chipp­fabrik tar flera år och kostar ofattbart mycket pengar. Så mycket pengar att kapitalets företrädare snabbt glömmer bort det där med fri marknad.

Ordföranden i branschorganisationen Svensk elektronik förordar nu ”att Sverige och EU ska verka för att bli självförsörjande”. Så talar inte någon som verkligen tror på marknadsekonomi. Kravet på självförsörjning av elektroniska komponenter är ytterst radikalt, då Europa i dagsläget knappt har någon tillverkning alls av mer avancerade chipp. Att ändra på detta skulle kräva grandiosa femårsplaner. Ja, planekonomi. 

Den här artikeln kommer från ETC nyhetsmagasin
Vill du prenumerera för under 16 kronor numret?
Här kan du teckna en prenumeration.