I torsdags morse tjöt flyglarmen i Ukrainas huvudstad. Ryssland invaderade. Jag skrev direkt till Yosh för att höra hur hon mådde och om hon var i säkerhet. Svaret jag fick var hjärtskärande och rasande:

Hej Clara

Tack för ditt mail…Vi mår inte bra, hela vårt land är i panik.

Alla försöker hantera situationen bäst de kan. Vi på organisationen mobiliserar just nu alla våra resurser för att hjälpa varandra, för att skydda vårt land och hantera frågor som rör det nuvarande situationen.

Fram tills nu var jag övertygad om att det mer handlade om ett slags informellt hybridkrig och att det ”riktiga kriget” inte skulle bli verklighet i hela landet. Men idag har jag inget hopp alls och förbereder mig på ett stort krig. Men det här kriget är inte ett krig mellan Ukraina och Ryssland, det är en internationell kamp. 

Nu behöver vi internationella ställningstaganden och sanktioner mot Ryssland. Det globala nord, Europa, bör inte bara tillhandahålla vapen och militära styrkor.

Vi är inte fältet där blodiga strider mellan Ryssland och resten av världen ska ta plats. Det dags att stoppa alla ekonomiska förbindelser med Ryssland.

Bästa hälsningar,

Yosh

Med sorg i hjärtat kan jag konstatera att det som skulle bli ett brännande ”inför 8 mars”-nummer nu har krigets mörka skugga över sig. För att vi måste prata om det, för att det är ofrånkomligt och nödvändigt. För att, med poeten Bertold Brechts ord, ”ett samtal om träd nästan är brottsligt, eftersom det innebär tystnad om så mycket grymhet”.