Hanna Söderberg: Återerövring av skogen

När jag var liten var skog ett vardagligt inslag i livet. Jag bodde i ett hus på landet med utsikt över åkrar som luktade koskit tidigt om vårmorgnarna. Åt andra hållet fanns den stora gröna skogen. Den var fylld med granar och den viktigaste beståndsdelen av alla: Mossa!

Jag kommer ihåg skogspromenader om somrarna. Vi hade timotejstrån att trä smultron på och muggar att plocka blåbär i. Ofta avslutades kvällen med en tallrik fylld av dagens fynd med mjölk till. Ibland gick vi förbi en gammal sommarstuga som låg mitt i skogen. I närheten fanns också rester från gruvdriften, två fallfärdiga jordkällare där jag tror de förvarat dynamiten och även ett stenhus med massor av borrprover liggandes omkring. Gruvhålen var man skrämd för. Historier om sällskap som om vintern dansat på isbelagda gruvhål där isen tippat och alla dött var ganska vanligt förekommande. Rester av tjocka rostiga vajrar till inhägnader av gruvhålen var också ett vanligt inslag i min barndoms skogar.