Krönika. Renzo Aneröd.

2014-06-01 10:15

”Anpassa skolan efter arbetarna, inte arbetarna efter skolan”

Klass är den mest diskriminerande faktorn för att påbörja högre studier. 

Vill du fortsätta läsa?

Bli prenumerant på !
Om du redan är det loggar du in här.

Betala per vecka

Från

39 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje vecka. Avsluta när du vill.

Betala per månad

Från

139 kr

Beställ här!

Din prenumeration på Dagens ETC förnyas varje månad. Avsluta när du vill.

Varför är det så?    

Jag ska svara på det genom att ta mig själv som exempel. 

Jag hade det lätt i grundskolan och kunde utan svårigheter få högsta betyg i de ämnen jag ville. Men jag skulle ändå gå fordonsteknik och för det behövdes inga högre betyg.

Jag var inte den första i familjen med denna inställning. Min farmor föddes i en statarfamilj och blev tidigt piga. Hon hade så kallat läshuvud men hennes familj hade inte råd att låta henne studera vidare. 

Min pappa var närmast ett geni och gjorde egna uppfinningar på fritiden (innan han blev sinnessjuk), men han ogillade snobbar, borgarbrackor, journalister, förmän, fascister, läkare, fackpampar, akademiker och andra som han kallade pappersvändare och inkompetenta ja-sägare.

Han hade upplevt för mycket förakt i sin uppväxt från dessa människor och kunde inte inordna sig under deras kultur. Därför blev han också arbetare.

Jag tröttnade dock på fordonsteknik och hoppade av efter ett år och blev skickad till något som kallades ungdomscentrum som var dåtidens IV-program. 

Jag var måttligt intresserad av att plugga när jag motvilligt gick dit. Men den inställningen förändrades snabbt. På ungdomscentrum gjorde vi egen historiebok, egen skoltidning och vi stormade ett värdshus när politiker hade middag. Detta för att vi elever skulle få kunskap och dessutom älska den. ”Kunskap är makt – Makten är vår” blev vår slogan.  Lärarna var kommunister och var de bästa lärare jag haft.  De gjorde mig intresserad av studier. 

Några år senare började jag på en marxistisk folkhögskola. Jag hade svårt för skolans regler och höll på att bli utslängd för haschrökning och lite annat. Men framför allt en lärare såg min potential och peppade mig/oss att starta ett band (samt godkände att vi skaffade ett solarium till skolans gym) och jag kunde slutföra kurserna. 

Kunskap blev allt roligare när vi själva var med och utformade den och några år senare läste jag bland annat sociologi på universitetet utan några större problem. 

Alltså: att så få med arbetarbakgrund söker in till högskola beror inte på bristande talang. Orsaken är kulturell. 

Det finns i den akademiska världen sätt att uttrycka sig och andra sociala koder som kan vara förödande om man är från ett hem av kroppsarbete.

Så om fler från arbetarhem ska söka till högskola måste skolan anpassa sitt lärande till individens bakgrund och erfarenheter, samt föra in arbetarkultur, värderingar och uttryckssätt i den akademiska världen. 

Alla förtjänar intellektuell stimulans och kunskap. Utan det så slutar vi vara nyfikna. Och utan kunskap kan människan lätt luras in i lättköpta politiska rörelser. 

Och jag vill tacka de fantastiska Kalle och Leif på Ungdomscentrum. 

Utan dem hade jag aldrig lärt mig älska kunskap.

Veckans bästa

• Att vi var i Los Angeles och filmade för en av våra dokumentärer. Fantastisk kul och intressant.

Veckans sämsta

• EU-valet.

Renzo Aneröd
Renzo Aneröd 

Författare och dokumentärfilmare med fokus på att skildra klassamhället.