Krönika

Anna Fock: Angående ett handtag

Publicerad 20 mars, 2016

ETC Göteborg

Svårast av allt är det att vara personlig assistent när ett enkelt stödhandtag går sönder.

Det här är en krönika.
Det är skribenten och inte ETC Göteborg som står för åsikten.

Text

I mina jobb får man ibland riktigt komplicerade uppgifter. Vet ni till exempel hur svårt det är att som författare ge en romankaraktär akuta strålskador så att hon garanterat dör och det ser äckligt ut? Men svårast av allt är det att vara personlig assistent när ett enkelt stödhandtag går sönder.

Det verkar inte så dramatiskt först. Handtaget, ett 60 centimeter vitt metallrör, lossnar från väggfästena och duger därefter bara som något slags tvärflöjtsdidgeridoo. Värdelöst. Vi ringer fastighetsskötaren, som kollar och byter det mot ett likadant men helt handtag, taget från vardagsrummet. Det är egentligen inte hans uppgift, men han är hygglig och förstår vikten av handtag i just badrummet. Däremot har han ju inget nytt sådant att placera i vardagsrummet där det trasiga nu sitter, utan det ska hjälpmedelscentralen leverera, enligt anteckningen i fastighetsägarens dator.