Åsa Gustafsson: Alla måsten skapar ingen lust eller nyfikenhet

Men, måste jag gå i skolan varje dag nu? Hela livet? Jag är ju bara ett barn, mamma! Sju år är inte mycket, mamma. Jag var inte förberedd på det här. Kan inte du lära mig allt hemma i stället? Kan vi inte ta oss en ledig dag och bara njuta?

Jag hör min sons förtvivlan över att inte vara förberedd och jag är besviken på mig själv över att jag inte varit tydlig med det här med skolan. Och att jag absolut inte gjort som jag lovat mig själv att jag skulle göra, om jag fick barn. Att inte säga ”måste” om icke påverkbara situationer och saker, som det här med skola, borsta tänder, äta med stängd mun, lägga sig i tid och andra viktiga måsten enligt samhälle och mig. Men nu har jag gjort det och se så illa det landat. Barnet har redan ångest över alla måsten. De skapar ingen lust, ingen lust till prestation eller nyfikenhet. Det nya (inte alls nya, det var över tio år sedan jag lovade mig detta, men jag har ännu inte lärt mig) ordet i stället för ”måste” måste vara ”behöver”. Som en övning hos psykologen; ”prova att byta ut ‘måste’ mot ‘behöver’ så ska du se att alla måsten försvinner”. Och visst är det så; vips så försvinner alla måsten.