Det är inte den största mediestormen Magnus Carlsen, världens bästa schackspelare, varit inblandad i de senaste åren (den inträffade när han anklagade sin rival, amerikanen Hans Niemann, för att fuska med hjälp av radiostyrda analkulor), men det var ändå något av en knall.
I slutet av förra året meddelade Carlsen nämligen att han hoppar av världsmästerskapen i snabb- och blixtschack i New York. Anledningen? Ett par byxor.
Den norske världsettan hade nämligen dykt upp till en av matcherna i jeans, vilket gick emot det internationella schackförbundet FIDE:s regler.
Där hade det kunnat sluta: Carlsen får böta ett par tusenlappar, och erbjuder sig att spela färdigt dagen i denim för att sedan komma tillbaka dagen efter i icke-regelvidriga byxor, men bossarna på förbundet säger nej: Jeansen ska bytas direkt, och så är det med det.
Norrmannen meddelar att han lämnar turneringen och kort därefter inser FIDE sitt misstag. Personen de upprört är sportens stora dragplåster, den enda schackspelaren människor som inte spelar schack känner till.
Snabbare än en skolmatt ändrar förbundet sina regler: nu tillåts jeans, och Carlsen återvänder till tävlingen.
På ett plan är det som utomstående lätt att ta norrmannens parti i konflikten. FIDE känns spontant – vilket internationella sportförbund alltid gör – som ett gäng gråa gubbar vars stora intressen i livet är korruption samt att göra livet så svårt som möjligt för utövarna. Och dress codes? Sådant ska vuxna människor klara sig utan.
Problemet är bara att Magnus Carlsen inte alls klarar det. Förutom att vara världens bästa schackspelare är han nämligen universums sämst klädda man.
Bilden han lägger upp för att fira att FIDE gett med sig är ett perfekt exempel. På överkroppen: en ostruken skjorta ackompanjerad av en illasittande kavaj som ser ut att vara gjort i materialet tvättsvamp. Och det är ändå inget mot underkroppen.
Jeansen är en styggelse av Guds nåde. Alldeles för tajta, förstås, men också flera centimeter korta. Helt plötsligt, någonstans runt den nedre vaden, slutar skiten och går över i ett par svarta strumpor samt, av någon outgrundlig anledning, läderskor med munkspänne.
Jag hade sagt att han ser ut som en sverigedemokratisk riksdagsman på weekendresa, men det är nog för elakt – mot Sverigedemokraterna.
Niemann, han med analkulorna, ligger stilmässigt någonstans i gränslandet mellan kryptobedragare och utövare av skolmassaker
Förvånande är det dock inte. Att bildgoogla Carlsen är att göra en visuell resa genom år av dåligt sittande kostymer, blaffiga logotyper och material som svettas lika mycket som hans motståndare gör efter ett av hans damoffer.
Tyvärr är norrmannen inte ensam bland världseliten i att klä sig som en idiot. Världstvåan, amerikanen Hikaru Nakamura, har en fäbless för skjortor som är både för tajta och för grälla. Niemann, han med analkulorna, ligger stilmässigt någonstans i gränslandet mellan kryptobedragare och utövare av skolmassaker.
Det brukade inte vara på det här viset! Schack är en traditionellt stilig sport: Spassky, Tal, Capablanca, alla var lika skickliga på att svida upp som på att zugzwanga sig till övertag i slutfasen.
En del av oss hade hoppats att det skulle bli bättre efter ”The queen’s gambit”, Netflixsuccén, som gjorde hela världen schacktokig under pandemin, utspelar sig under 50- och och 60-talen och bjuder på snygg tidsenlig kostym.
Så blev dock inte fallet. De senaste åren har Magnus Carlsen och de andra spelarna istället börjat samarbeta med e-sportslag, vilket har snabbat på det estetiska förfallet ytterligare. På pressbilder poserar de allt oftare i samma sorts vidriga nylonpikéer som annars bärs av professionella League of legends-spelare.
Kanske är det just datorspelifieringen av schacket som är det stora problemet. Innan datorerna i mitten av 90-talet började bli bättre än människor på att spela, innan en stor del av matcherna flyttade online ett decennium senare, fanns det fortfarande en viss mystik kvar.
Spelarna var som en blandning mellan vetenskapsmän och konsertpianister, kreativa genier som också råkade ha iq:n på 150, och klädde sig därefter.
Nu är schacket kvantifierbart på ett helt annat sätt, och stormästarna har blivit gamers bland andra, varken bättre eller sämre. Och därmed lika dåligt klädda.
