Den svenska gängkriminaliteten är trendkänslig – precis som andra branscher. Plötsligt ska det sprängas dörrar överallt. Plötsligt går kriminella från att verka i skuggorna till att vara öppna krimfluencers på sociala medier. Plötsligt sker en stor del av den brottsliga aktiviteten på appar och nätforum istället för på gator och torg.
Och plötsligt är det bara så att barn ska utföra de grova brotten – åt vuxna som de ofta aldrig ens träffat.
2024 var en fjärdedel av alla åtalade i ett svenskt mordärende mellan 15 och 17 år gamla. Det visar en granskning i Göteborgs-Posten.
241 av 963 väckta åtal.
Siffrorna inkluderar mordförsök, förberedelse till mord och stämpling till mord. 2023, när våldsvågen kring till exempel Foxtrotnätverket startade, började siffrorna stiga. Då var 134 barn mellan 15 och 17 åtalade. Siffrorna brukar vanligtvis ligga runt 40, 50 per år för åldersgruppen. Jämfört med perioden 2019-2022 skedde alltså en femdubbling under 2024.
Och dessa siffror visar bara de fall som tagit sig hela den snåriga vägen genom rättssystemet och fram till åtal. I siffrorna syns heller inte alla barn under 15 år – eftersom de inte är straffmyndiga.
Efter en lagändring 2023 har åklagare allt oftare börjat prövat skuldfrågan för barn under 15 som misstänks för grova brott. Detta görs genom en så kallad bevistalan. Sedan dess har även de siffrorna skjutit i höjden. Anledning verkar vara både själva lagändringen och den nya gängkultur som växt fram, där man metodiskt väljer ut allt yngre barn för att begå allt grövre brott.
Så långt statistiken.
Talar man med de som jobbar mot kriminaliteten: socionomer, poliser, fältassistenter, eller personer runt och i gängen, så har det här mönstret varit tydligt länge. För varje skärpning av straffen för äldre kriminella, så har brottsligheten tryckts ned i åldrarna.
En person jag ofta talar med jobbar med att med att få barn att hoppa av från gängkulturen. Han var ursinnig redan runt 2020, då staten började förbereda att ta bort straffrabatten för dömda brottslingar mellan 18 och 21. Han var inte arg för att han är emot långa straff för grova brott – tvärtom vill han ofta att kriminella ska sitta inlåsta längre. Utan för hur en sådan lagändring skulle slå mot de yngre i gängen.
Han berättade för mig om en gängledare han träffat som skrattade när han fick höra om straffskärpningarna. Gängledaren tog tag i en ung tonåring som stod bredvid honom och sa: ”Då får han skjuta åt mig istället!”. Tonåringen log och nickade.
Och exakt så blev det ju alltså.
2025 börjar även landets höga åklagare fundera i samma banor. Detta efter att en utredning har föreslagit att straffrabatten ska slopas helt för den som fyllt 18, samt minskas för 15-17-åringar.
I en kommentar till Göteborgs-Postens granskning säger seniora kammaråklagaren Ulrika Rosén att man borde undersöka vad den här typen av förändringar leder till, innan man går vidare med den sortens förslag.
”För det är ju efter att man tog bort straffrabatten som vi ser en väldigt hög ökning av unga personer under 18 år som begår de allvarligaste brotten. Ville vi att det skulle tryckas nedåt i åldrarna? Det var väl ingenting vi ville – eller? Det är en fråga man kanske ska ställa sig.”
Frågan om barnsoldaterna har ältats i den svenska offentligheten i flera år. Ändå saknar vi så många svar.
Som svar på frågan ”hur?” finns nästan alltid braskande nyheter: Barnen rekryteras via appar. Barnen orkar inte hålla de tunga automatvapen som de tilldelas. Barnen organiserar själva mordkommandon. Barnen åker till Köpenhamn och skjuter åt svenska gäng. Barnen kommer inte längre främst från ”utsatta områden”, utan från alla delar av samhället. Barnen lyssnar på gangsterrap och tittar på våldsvideos. Och så vidare.
Men ställer man frågan ”varför?” så är det som om att vi börjar skruva på oss. Resonemangen spretar. Ofta hängs de upp på samtalsämnet för dagen – trenden.
Just nu skyller många utvecklingen på rekryteringen via sociala medier. Under ett seminarium i riksdagens justitieutskott förra veckan var frågan uppe. Representanter för Meta och Tiktok försvarade sig mot kritik om att man gör för lite för att stänga forum där det öppet görs reklam för morduppdrag. Det talades, som vanligt, även om föräldraansvar, om att ”hålla koll på barnens telefoner” och om att myndigheter måste bli bättre på ”samverkan”.
I Evin Cetins och Jens Liljestrands nya bok ”Barnsoldaterna”, som du kan läsa ett utdrag ur här i Dagens ETC, möter vi en ung kriminell kille som skrattar politikerna och polisen i ansiktet.
Han brukar till och med rekrytera unga i spelet Fortnite. Och han noterar hur polisen sätter upp allt fler kameror i hans område, men är egentligen inte orolig.
Han säger:
”Polisen kanske styr på gatorna, men vi styr i den digitala världen. Där ungdomarna finns.”
Den detaljen är ett mörkt problem för hela samhället. Det är ett av många exempel på hur lite världens mäktigaste sociala medier-företag gör för att skydda sina användare. Eller de demokratier de är verksamma i.
Samtidigt är det något som känns bekant här. Höga polischefer och till och med justitieministern vill gärna gång på gång uppmana föräldrar att på alla sätt börja styra och övervaka sina barns skärmtid – som lösning på landets kanske största politiska fråga.
Lite som att skolan är i förfall, och lösningen blir politiska förslag om mobilförbud och en vag debatt om skärmtid. Ska nu också gängkriminaliteten reduceras till en fråga om ungas mobiler? Ett praktiskt sätt för våra ledare att framstå som handlingskraftiga och att delegera vidare ansvaret till någon annan.
Då kan man också ducka sitt ansvar för den mer grundläggande fråga som Evin Cetin är inne på i vårt samtal som du kan läsa på nästa uppslag. Den som sammanför alla de här barnen: oavsett om de rekryterades via en app eller på ett torg. Oavsett om de växt upp i landsbygd, betongförort eller i en dyr villa.
Det är de utsatta som dras in. Den gemensamma nämnaren är att äldre kriminella letar efter sårbarheter och svagheter, säger Cetin. Det kan handla om fattigdom, diagnoser, familjeförhållanden, funktionsnedsättningar eller något helt annat som gjort dig till en kandidat – eller någon som självmant vänder dig åt det här hållet.
Men barn som begår grova våldsbrott mår sällan bra. Det kan låta som en banal självklarhet. Men det är också ett faktum som många som jobbar direkt med målgruppen känner att de skrikit sig hesa om i många – utan att något egentligen gjorts.
Ofta vill vi vuxna göra det lätt för oss själva när vi tittar in i ungas världar. På ett sätt kan man förstå reaktionen, jag gör nog ofta så själv. Men den brukar sällan leda framåt.
Inte heller barnsoldaterna kan vi skylla på internet.
