– Såväl Socialdemokraterna som Miljöpartiet och Feministiskt initiativ missar den systemkritiska blicken, de har anammat den mer nyliberala, där man kan konsumera sig ur sin klimatångest. Men alla har inte råd att köpa en elbil, eller att klimatkompensera för sina flygresor. När ungefär 100 företag står för 70 procent av utsläppen i världen är det inte det som är lösningen, säger hon.

Deniz Butros menar att de som står för utsläppen måste betala, snarare än individen. Därmed krävs också en annan ekonomisk politik. 

– Vi behöver en politik som omfördelar i högre grad än idag, där storföretagen som står för de stora utsläppen också betalar. För att alla länder sedan ska ha möjlighet att ställa om behöver vi göra om den europeiska investeringsbanken till en klimatinvesteringsbank, säger hon.

Bindande mål

Det ska inte var som nu, att det går att få EU-stöd för projekt som går emot klimatmålen, menar Deniz Butros.

– Att som i dag kunna få finansiering för att bygga en ny fossilgasterminal, som man har fått i Göteborg, det är inte rimligt. Där måste det finnas tydliga riktlinjer.

Hon menar också att det måste bli tydligare hur mycket varje land får släppa ut – och framförallt, att riktlinjerna blir juridiska bindande. Redan idag har de enskilda länderna utsläppsmål, den så kallade bördefördelningen, men det räcker inte. 
 

– När det gäller målen om förnybar energi och energieffektiviseringar kan länderna frångå dem helt utan repressalier. Med tanke på att flera länder inte är intresserade av att göra någon grön omställning är det nödvändigt att ha mål som är juridiskt bindande.

Deniz Butros menar att Vänsterpartiets klimatpolitik är den mest progressiva. Flera undersökningar bekräftar att det kanske ligger något i det, som en undersökning från den europeiska klimatorganisationen Can. De har gått igenom tio viktiga omröstningar i parlamentet och rankar Vänsterpartiet högst. 

Men samtidigt har Vänsterpartiet ett dilemma – i nuläget finns de inte representerade i något klimatutskott. Istället sitter Malin Björk, deras enda parlamentariker, i utskottet för medborgerliga fri- och rättigheter och utskottet för kvinnors rättigheter och jämställdhet. 

Hur ska ni kunna påverka klimatpolitiken när ni inte har någon plats i ett klimatutskott?

– Malin Björk har lyft många klimatfrågor i plenum trots att hon inte sitter i ett sådant utskott. Det är ett sätt. Dessutom har vi inom vänstergruppen legat på och dragit gruppen åt det gröna hållet. Vi påverkar förstås också genom hur vi röstar i olika miljöfrågor i parlamentsomröstningarna.

Men i parlamentet handlar det om omröstningar, ni kan inte sätta agendan där genom egna förslag? 

– Nej, men vi kan göra det genom att till exempel anordna hearings, NGL-gruppen har till exempel en stor miljökonferens varje år, och Malin Björk har väldigt mycket kontakt med miljörörelsen i Europa, sådant spelar också roll. Det går att vara med och sätta agendan utan att vara med i utskottet.

Ska Deniz Butros få en plats i EU måste partiet göra ett rekordval. Men hon tror inte att det är omöjligt. Blir det så vill hon ha en plats i ett grönt utskott. 

– Ja, det är mitt mål. EU sätter ramarna för vilken politik Sverige kan driva, jag vill dit för att förändra, och för att klimatet behöver en grön vänsterpolitik.