Den dyraste går på 30 miljoner kronor och utgörs av 57 hektar i Danderyd utanför Stockholm. Totalt ska 9 000 hektar säljas under en första omgång som följs av tre ytterligare försäljningsrundor senare i år.
Lantbrukstidningen ATL rapporter nu om oro bland lokalbefolkningen i Idre i Dalarna, där kritiker menar att de markstycken som säljs är för stora och dyra för att invånare ska ha råd att köpa dem.
Även Bengt Johannisson, pensionerad professor i entreprenörskap och skogsägare i Småland, har i en debattartikel riktat kritik mot försäljningen. Han anser att det inte längre är ett alternativ för privatpersoner att köpa skogsmark från Sveaskog.
– Det lönar sig inte för Sveaskog att sälja för små områden, de för ett företagsresonemang. Jag förstår inte varför de gör så, målsättningen för avyttringen var ju att även om det kostade Sveaskog när det gäller deras egna vinster så skulle det bidra till att stärka landsbygden.
”Inte varit efterfrågat”
Det Bengt Johannisson syftar på är ett beslut som togs i riksdagen 2010, om att Sveaskog skulle sälja 10 procent av sin skogsmark, baserat på 2002 års innehav. Målet var att skapa möjligheter för fler att stanna kvar eller flytta ut på landsbygden. Vid det här laget har Sveaskog sålt av 8,35 procent.
Enligt bolagets chef för juridik och fastigheter, Viveka Beckeman, har man under årens gång testat att sälja olika stora arealer. Hon säger att det inte har funnits något särskilt stort intresse för de mindre fastigheterna.
– Vi kan tänka oss att sälja mindre arealer, men det har inte visat sig vara så efterfrågat. Det krävs ju också lite större arealer för att få ekonomi i sitt köp, tidigare har vi mött kritiken att fastigheterna varit för små.
”Svåra att investera i”
Representanter från Norrskog och Norra Skogsägarna, två sammanslutningar av privata skogsägare i norra Sverige, ser i allmänhet positivt på Sveaskogs markförsäljning.
– Vi tycker det är bra att de säljer ut till privata skogsägare, men i många fall är objekten kanske svåra att investera i, säger Jonas Eriksson, medlemschef för Norra Skogsägarna.
Både han och Norrskogs kommunikationschef, Rolf Edström, tycker det är ett större problem att privata ägare inte får tillgång till så kallad ersättningsmark; mark som skogsbrukare kan få i ersättning av staten genom att upplåta sin egen mark till naturreservat. Enligt Jonas Eriksson och Rolf Edström är det framförallt stora bolag som får tillgång till ersättningsmark.
– De har lagt beslag på nästan alltihop, säger Rolf Edström.
Han tror det är enklare för staten att erbjuda stora markstycken för att i gengäld få lika stora tillbaka. Enligt honom erbjuds små skogsägare ersättningsmark mer sällan eftersom de äger mindre arealer. Dessutom kan ersättningsmarken ligga långt bort, vilket gör det svårt för ägare som bedriver skogsbruk på mindre skala.
– Det är en stor process där privatskogsbruket får stryk hela tiden och skogsbolagen gynnas i naturvårdens namn, säger han.
Viveka Beckeman håller med om ersättningsmarkerna har gynnat bolagen, men understryker att den pågående utförsäljningen inte är del av samma program.
Kan det finnas en risk att den pågående försäljningen av så stora arealer ytterligare gynnar storbolag till nackdel för privata skogsägare?
– Nej, markförsäljningen sker bara till privatpersoner. Ersättningsmarkspaktetet är en separat affär.
