BRA JOURNALISTIK ÄR INTE GRATIS
Gillar du det vi gör?
Swisha en peng till: 123 401 876 8
Plasten når haven i olika former. En del består av större plastföremål och en del har brutits ner till små plastfragment. De partiklar som är mindre än fem millimeter i diameter klassas som mikroplaster. Är partiklarna mindre än 0,001 millimeter så kallas de i stället nanoplaster.
En svårlöslig gåta
Hur plastfragmenten egentligen når haven har länge varit en obesvarad fråga bland forskare och beslutsfattare. I ett försök att svara på det har IVL gjort en kartläggning av viktiga källor till mikroplaster samt försökt uppskatta hur mycket av plastpartiklarna som når marina miljöer. Rapporten publicerades först 2016, och sedan dess har de fortsatt att arbeta med frågan. I slutet på mars i år uppdaterades den ursprungliga rapporten med nya siffror.
Kerstin Magnusson, som är forskare i ekotoxikologi på IVL och har varit med och tagit fram rapporten, förklarar att anledningen till att rapporten nu uppdaterats med nya siffror är att människor med sakkunskaper om enskilda källor hörde av sig.
– Vi fick in ett antal kommentarer till de utsläppssiffror vi tagit fram i den första versionen. Nu har vi sett över data ytterligare en omgång och uppdaterat rapporten där det funnits ny relevant information, säger hon.
Tonvis från däck och vägar
Den största källan till mikroplaster verkar utgöras av däck- och vägslitage. Enligt IVL:s uppskattningar genererar den källan årligen omkring 8 200 ton mikroplaster. Också konstgräsplaner, båtbottenfärg och fibrer som frigörs i samband med tvätt har identifierats som tre stora källor till mikroplastutsläpp. Men det handlar om uppskattade värden med stora variationsspann, och Kerstin Magnusson understryker att det behövs mer forskning innan det säkert går att säga något om hur mycket mikroplast som släpps ut från olika källor och hur mycket av dessa plaster som når havet.
Trots att undersökningen uppdaterats med ny information är det alltså fortfarande svårt att säga exakt hur stora mängder mikroplaster som skapas inom olika verksamhetsfält. Gällande vissa områden, eller källor som IVL beskriver dem som, har svårigheterna med att beräkna mängden bedömts vara för stora, och där saknas det fortfarande siffror. Som utsläppen orsakade av nedskräpning till exempel. Det här är problematiskt på flera sätt, enligt Kerstin Magnusson.
– Tyvärr kan det bli så att de källor som är svåra att kvantifiera tenderar att få mindre uppmärksamhet, som skräp till exempel. Vi bedömde det som meningslöst att försöka sätta en siffra på hur mycket mikroplast som genereras från skräp eftersom osäkerheten skulle bli alltför stor. Men det räcker att se sig omkring för att förstå att det finns massor av skräp som förr eller senare bryts ner till mikroplast, säger Kerstin Magnusson.
Åtgärdsförslag tas fram
IVL har tagit fram kartläggningen på uppdrag av Naturvårdsverket, som i sin tur jobbar med ett regeringsuppdrag om att identifiera källor till utsläppen. Naturvårdsverket arbetar också med att försöka ta fram möjliga åtgärdsförslag för hur utsläpp av mikroplaster till de marina miljöerna skulle kunna minska.
Kerstin Åstrand, projekt-ledare på Naturvårdsverket för arbetet med regeringsuppdraget att identifiera och minska utsläppen av mikroplaster, konstaterar att det är svårt att analysera ett område där det råder stor kunskapsbrist.
– Vi har gjort bedömningar av vilka möjligheter det finns för att minska utsläppen från de källor och spridningsvägar som IVL identifierat, säger hon.
Arbetet pågår fortfarande och exakt hur åtgärdsförlagen kommer att se ut går inte att säga än.
– Det är fortfarande mycket vi inte vet om mikroplasternas väg till haven. Men samtidigt har det här uppdraget verkligen satt mikroplaster på agendan och det är positivt, säger Kerstin Åstrand.
Sammanställningen ska lämnas över till regeringen senast den 15 juni i år.
